Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
land erhålla de sällsynta jordarterna i tillräckligt rent tillstånd. De tyska
kemiska fabrikerna upptaga visserligen i sina prislistor yttriumoxid, chem.
rein, erbiumoxid, chem. rein o. s. v., men då Nernst skulle använda dem,
visade de helt andra egenskaper än de från Upsala erhållna.
Kännedomen om detta område af den oorganiska kemien var och är fortfarande
så ringa i Tyskland, att fabrikanterna faktiskt hvarken kunde garantera
för renheten af sina jordartspreparat eller öfver hufvud taget hade
kännedom om, hvilka jordarter som inginge i desamma. Samma firma kunde
sålunda vid olika tider lemna preparat, som voro hvarandra högst
olika. Härtill kom de onaturligt höga pris, de begärde för sina orena
blandningar. De Haen och Mer ch uppförde sålunda i sina priskuranter 1899
yttrium- och erbiumoxid till ett pris af 600 mark per kg.; zirkonoxiden
var något billigare, den betingade i allmänhet ett pris af 60 mark per
kg. Detta gjorde, att Allgemeine Elektricitäts Gesellschaft beslöt sig för
att framställa de för lampan behöfliga jordarterna i sitt eget laboratorium.
Då härför behöfdes en kemist, som var förtrogen med jordarternas
kemi, anställdes jag för ett halft år i bolagets tjänst. Jag hade då under
denna tid att söka få laboratoriet inredt för framställning af jordarter i
så stor skala, som omständigheterna medgåfvo, vidare att pröfva
mineralen från olika fyndorter samt att ytterligare konstatera lämpligheten
för lampan af olika jordartsblandningar.
Hvad framställningen af zirkonoxid, hvilken utgör hufvudmassan i
glödkroppen, beträffar, så kan man härför begagna sig af någondera af
mineralen zirkon eller eudialyt. Eudialyt innehåller omkring 14 %
zirkonoxid, för öfrigt järn, natrium och kalk bundna vid kiselsyra, och
förekommer tillsammans med sodalit eller inbäddad i fältspat i stora kvantiteter
på Grönlands västkust. Kryolit Mine Selskabet i Köpenhamn, hvilket
bolag eger stora kryolitfyndigheter på Grönland, innehar för närvarande
flera tusentals kilo eudialyt. Som mineralet ytterst lätt sönderdelas af
saltsyra och är lätt att pulvrisera, skulle detsamma, om man kunde
erhålla det tillräckligt rent, vara ett utmärkt material för framställning
af zirkonoxid. Man förfar härvid så, att man, sedan mineralet blifvit
dekomponeradt, indunstar till torrhet för frånskiljande af kiselsyran och
utlakar med vatten. Sedan lösningen blifvit neutraliserad, fäller man under
kokning ut zirkonoxiden mednatriumhyposulfit. Fällningen löses i saltsyra,
och vid afdunstning utkristalliserar zirkonoxiklorid ZrOCl2 + 8H20, i det
närmaste i rent tillstånd. Är eudialyten uppblandad med mineral, som
sönderdelas af klorvätesyra och innehålla lerjord, måste man behandla
lösningen af hyposulfitfällningen i saltsyra med natriumhydrat i
öfverskott för lerjordens frånskiljande. Zirkonoxikloriden kristalliserar
synnerligen väl, är lättlöslig i vatten men mycket svårlöslig i klorvätesyra,
hvarför den synnerligen väl lämpar sig för framställning af zirkonoxid
i rent tillstånd.
Den eudialyt, jag erhöll från Kryolit Mine Selskabet, visade sig
emellertid ej vara något lämpligt mineral för zirkonberedning.
Hyposulfit-fällningen var delvis olöslig i klorvätesyra, och ur den erhållna lösningen
kunde ej erhållas någon zirkonoxiklorid genom kristallisation. Jag
försökte variera framställningsmetoden, så att jag uppslöt mineralet med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
