Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
svafvelsyra, neutraliserade lösningen och utfällde zirkon med kaliumsulfai,
då man erhåller ett kristalliniskt dubbelsulfat, som lätt sönderdelas med
natriumhydrat. Men efter upplösning af zirkonhydratet i klorvätesyra
erhölls äfven nu negativt resultat. Jag lyckades slutligen konstatera, att
orsaken härtill var, att mineralet innehöll betydande kvantiteter
metallsyror, nämligen titan-, niob- och tantalsyra. Dessa gingo med i den
klorvätesura lösningen vid mineralets uppslutning, föllo för hyposulfit och
löste sig delvis vid hyposulfitfällningens behandling med saltsyra samt
förhindrade kristallisationen af zirkonkloriden. Då det ej finnes någon
lämplig effektiv metod att frånskilja metallsyrorna från zirkon, måste jag
afstå från förarbetningen af eudialyt. Närvaron af dessa betydande
kvantiteter metallsyror kan svårligen förklaras på annat sätt, än att eudialyten
var starkt uppblandad med eucolit, i hvilket sistnämnda mineral de
förekomma i växlande mängder.
Beredning af zirkonoxid ur mineralet zirkon bereder däremot inga
svårigheter. Mineralet är temligen vanligt, i synnerhet i södra Norge, i
den där förekommande s. k. zirkonsyeniten, finnes för öfrigt rikligt
flerstädes i Amerika, Ural m. fi. ställen. Jag har erhållit stora kvantiteter
synnerligen vacker zirkon från Norge i väl utbildade kristaller af en
hasselnöts storlek. Zirkon är ett ortosilikat, följaktligen sammansatt Zr04Si.
Det uppslutes mycket lätt med surt fluorkalium, hvarvid bildas lösligt
zirkonflu or kalium och olösligt kiselfluorkalium. Metoden är utarbetad af
Marignac, hvilken som bekant noga studerat de fyratomiga grundämnenas
fluorföreningar. Zirkonfluorkalium kristalliserar väl; efter
omkristallisa-tion behandlar man det med svafvelsyra och sönderdelar sulfatet med
natriumhydrat, hvarefter man ur hydratet framställer zirkonoxiklorid.
De för Nernstlampan behöfliga öfriga jordarterna nämligen
ytter-jordarne, framställde jag uteslutande ur gadolinit. Bland andra
ytter-jordsförande mineral skulle möjligen xenotim, som utgöres af
yttrium-fosfat, med omkring GO % yttriumoxid, kunna komma i fråga; som det
emellertid är olösligt i syror och endast kan uppslutas genom smältning
med surt kaliumsulfat eller soda, synes det mig mindre lämpligt. Att
xenotim är olösligt i syror är för öfrigt rätt anmärkningsvärdt, då
mineralet monazit, som bekant råmaterialet för toriumframställningen, hvilket
mineral i alla afseenden står xenotim synnerligen nära, och hvari en del
af ytterjordshalten är ersatt af de närbesläktade oxiderna af cer, lantan,
didym och torium, är mycket lättlösligt i syror.
Ren gadolinit är tämligen sällsynt; uppblandadt med ortit
förekommer mineralet tämligen rikligt både i Sverige och Norge. Det håller i
rent tillstånd omkring 40 % ytterjordar, d. v. s. oxider af yttrium, erbium,
holmium och tulium; i regel är det dock svårt att erhålla renare
gadolinit än med 15—20 % ytterjordar.
Till den grupp af grundämnen, som man kallar de sällsynta
jordarterna, räknar man i vanliga fall ej zirkonium och torium; på grund af
jordarternas förhållande till kaliumsulfat delar man dem hufvudsakligen
i tvänne grupper, nämligen ceritoxider, hvilka utgöras af cerium, lantan,
neodym och praseodym, samt ytterjordar, till hvilka räknas de förut
omnämnda yttrium, erbium, holmium och tulium, samt ytterbium och skan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
