Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
i
verkligt god kvantitativ bestämningsmetod, blir det möjligt att
förverkliga det förut antydda önskningsmålet att erhålla gränsen emellan
»tilllåten» och »förbjuden» arsenikhalt fastställd till en bestämd viktskvantitet.
Då jag på grund af föregående undersökningar1) var intresserad af
arsenikfrågans utveckling, beslöt jag genast, så snart jag erhöll
kännedom om den af Mörner föreslagna metoden, att upptaga densamma till
pröfning för att sedan med dess tillhjälp söka utföra några bestämningar
af arsenikhalten i en del handelsvaror, i förhoppning om att därigenom
kunna lemna ett bidrag till arsenikfrågans utredning i rent tekniskt
hänseende.
Mörners arsenikbestämningsmetod, som i sina hufvuddrag
finnes refererad i denna tidskrift XIII s. 184 (1901) och därför förutsättes
vara bekant, utgör en mycket lyckligt funnen kombination af flera
sinnrikt uttänkta operationer. Till sin princip är den mycket enkel, den
fordrar ej heller några svårare handgrepp eller invecklade apparater och
har af sin uppfinnare blifvit mycket grundligt genomarbetad i alla sina
detaljer. De talrika serierna af analyssiffror, som meddelats, vittna också
nogsamt om metodens tillförlitlighet. Vid studiet af den uppsats, hvari
Mörner framlägger sitt förslag, får man enligt mitt förmenande genast
det intrycket, att metoden, både hvad enkelhet och noggrannhet beträffar,
motsvarar äfven mycket stora anspråk.
Min närmare erfarenhet om den Mörner ’ska metoden har icke heller
i minsta mån varit egnad att jäfva det första intrycket. Dock kan jag
icke förneka, att jag vid de första försöken med densamma stötte på en
del svårigheter, som det kostade rätt mycket arbete att öfvervinna. Med
anledning däraf har jag trott det vara lämpligt att meddela några af de
iakttagelser, jag vid den nya metodens pröfning gjort, isynnerhet som
densamma är afsedd att möjligen ersätta den hittills för
arsenikundersökningar lagstadgade, och det följaktligen måste anses vara af största
vigt, att alla dess stötestenar uppdagas och om möjligt undanrödjas.
Till en början sökte jag kontrollera själfva kärnpunkten i den nya
metoden, nämligen möjligheten att kvantitativt bestämma arsenik genom
titrering af arseniktrisulfid med kameleon. För ändamålet uppmättes af
en ren arseniksyrelösning af känd halt2) lämpliga mängder, som fälldes
med tiacetsyra, hvarefter fällningen affiltrerades, tvättades och löstes i
kalilut under noggrant iakttagande af Mörner’& detaljerade föreskrifter.
Därefter utfördes själfva ti treringen, som enligt Mörner tillgår på följande
sätt. Den alkaliska lösningen af arseniktrisulfiden blandas med 25 cm3
Yioo normal kameleonlösning och försättes med 5 cm3 5 % -ig
svafvelsyra, hvarefter blandningen upphettas till kokning. Sedan tillsättes en
emot kameleonmängden noga svarande mängd ungefär 1/100 normal
oxalsyrelösning. Så snart vätskan genom värmning fullständigt affárgats,
sluttitreras med yi00 normal kameleon, då det härvid förbrukade
kubik-centimetertalet, multipliceradt med faktorn 0.0 5 3 6, anger arsenikmängden
i milligram.
’) Denna tidskr. XII s. 89 (1900).
2) Lösningen höll O, o 5 mg. arsenik pr kubikcentimeter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
