Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
lätt nog, ätt en icke oväsentlig del af arseniken stannar" kvar i kolfven,
äfven om destillationstiden utsträckes utöfver 10 minuter.1)
Genom iakttagande af angifna försiktighetsmått har jag erhållit
mycket goda resultat. Vid 20 kontrollförsök med arsenikmängder,
vexlande emellan 0.0 5—-0.5o mg., flera utförda under tillsats af 5 gram
arsenikfritt ullgarn under destillationen, varierade afvikelserna från det
beräknade i 7 fall emellan O.oo—0.0 1 mg., i 11 fall emellan 0.01—0.0 2
mg. och i två fall emellan 0.0 2—0.0 3 mg. Vid parallellbestämningar på
samma material öfverstego differenserna nästan aldrig 0.0 2 mg. Och
större noggrannhet torde man knappast kunna önska sig.
Mot Mörner’® metod har anmärkts, att den är besvärlig i utförandet.
Detta beror ju mycket på tycke och smak. För min del tror jag, att
metoden, sedan man utfört den några gånger, t. o. m. skall förefalla mindre
besvärlig än den gamla kvalitativa metoden. Ett tiotal bestämningar
med Mörner’® metod kunna utan svårighet utföras af samma person
under loppet af ett dygn, och det är ju vackert så. Utom ett par
by-retter och tre pipetter (på 1, 2 och 5 cm.3) erfordras inga andra kärl och
redskap än de, som äro nödvändiga för den hittills brukliga metoden,
men man kan i stället afvara både svafvelväte- och kolsyreapparaterna.
Huruvida tiacetsyra har en obehagligare och mer vidhäftande lukt än
svafvelväte, är svårt att afgöra. Aktar man sig att få tiacetsyra på händer
eller kläder, försvinner den obehagliga lukten mycket snart, och följer
aldrig med utanför laboratoriet. Skall man använda svafvelväte, måste
man på laboratoriet hafva en svafvelväteapparat, som stinker året om.
Afdunstningen af kungsvattnet är visserligen en ledsam sak, men det
torde observeras, att vill man följa gällande »instruktioner», så är man
äfven nu skyldig att uppsamla destillatet i salpetersyra och slipper således
icke undan att afdunsta stora mängder kungsvatten. Det förefaller
emellertid, som om de flesta äldre kemister skulle sätta sig öfver gällande
föreskrifter i detta hänseende. Hvad som är alldeles säkert är, att den
Mörner’$ka, metoden icke på långt när fordrar samma öfning och samma
ytterligt noggranna iakttagande af en mängd petitesser som den hittills
brukliga kvalitativa metoden, och att den förra enbart på denna grund
är vida trefligare och angenämare än den senare.
De kvantitativa bestämningar af arsenikhalten i
handelsvaror, som jag med tillhjälp af Mörner® metod utfört, hafva omfattat
i främsta rummet wil och ullgarner samt ylletyger. Endast två
arsenikhaltiga tapetprof hafva stått till mitt förfogande. Färgprofcen hafva
undersökts med anledning däraf, att det blifvit ifrågasatt, att äfven sådana
ämnen skulle kunna förbjudas i handel, i fall de äro arsenikhaltiga. I
regel har jag för mina undersökningar valt sådant material, som jag på
förhand visste vara arsenikhaltigt, men äfven en hel del nya för mig
okända prof hafva undersökts, hvarvid naturligtvis flera anträffats, som
varit aröenikfria eller så godt som arsenikfria. Mängden material för
*) Ett hufvudsakligt vilkor för att man vid bestämning af arsenik enligt E. Fischer
skall lyckas att kvantitativt öfverdestillera större arsenikmängder är, att kokningen
är kraftig, och att alltjämt klorvätegas inledes i destillationskolfven. Rå saltsyra
eg. v. 1.15 är också för svag för Mörners metod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
