Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
Tillvaron af ett kalciumsulfat med denna något egendomliga
vattenhalt synes sålunda bevisad, och i själfva verket måste den vanliga, vid
130—180° brända gipsen, eller »stuckgipsen», som man kan benämna den,
i hufvudsak bestå af detta salt. Densamma innehåller nämligen med
ganska stor regelbundenhet omkring 7 % vatten (formeln CaS04 + V2H2O
fordrar 6,2 0 %). — Vid mycket långvarig förvaring (8—10 år) öfvergår
stuckgipsen i en blandning af vattenfritt kalciumsulfat och vanlig gips,
hvilket ger sig tillkänna därigenom, att sådan gips vid 100° förlorar 3/4
af sin vattenhalt, medan nybränd gips ej af ger någon nämnvärd
vattenmängd vid 100°. Detta förhållande utgör ock förklaringen därtill, att
half hy dra tet ej blifvit anträffad t i naturen.
2) Vattenfritt, sannolikt asymmetrislit CaS04 (den naturliga
an-hydriten är, som nämdt, rombisk) och
3) Vattenfritt, men hexagonalt CaS04 uppstå båda enligt Lacroix1)
vid långvarig upphettning af gipskristaller vid 125—145°. Det
hexa-gonala sulfatet bildas härvid blott i ringa mängd men erhålles rikligare,
om gips direkt upphettas till 255°. Det bildar nålformiga kristaller,
men är ännu ej framstäldt i rent, oblandadt tillstånd. Bägge
modifikationerna förändras ännu ej vid börjande glödning, men öfvergå enligt
Lacroix vid rödglödning i anhydrit. På grund af hvad som sägas här
nedan får man dock kanske snarare antaga att den substans, Lacroix
tagit för anhydrit, i stället varit s. k. estrichgips. Det asymmetriska
sulfatet hydratiseras hastigt i vatten. Det hexagonala sulfatets förhållande
till vatten synes ej vara undersökt, förmodligen därför, att Lacroix ej
lyckats framställa det i rent tillstånd. Antagligen ingår sistnämnda
sulfat i den så kallade dödbrända gipsen, d. v. s. gips, som vid bränningen
utsatts för så hög temperatur (öfver 200°)2), att den blifvit fullständigt
vattenfri och förlorat förmågan att hastigt hårdna med vatten.
Orsaken till sistnämnda företeelse hos den dödbrända gipsen är ej
tillräckligt utrönt. Ostwald3) förmodar, att den skulle kunna bero därpå,
att sådan gips alldeles torde sakna inblandade partiklar af vattenhaltig
gips, hvilka i egenskap af groddar (»Keime») kunna tänkas vara
nödvändiga för den hastiga utbildning af gipskristaller, hvilken
karakteriserar stuckgipsens hårdnande. Om denna förklaring är riktig, borde den
dödbrända gipsen kunna »botas» genom intim inblandning af en ringa
mängd obränd gips.
Å andra sidan har Le Chatelier funnit, att äfven det förut nämnda
halfhydratet i form af pulveriserad pannsten (ur gipshaltigt vatten)
behöfver 3—4 dagar för att hårdna, och söker förklara denna högst olika
reaktionshastighet hos en och samma kemiska substans därmed, att den
kristalliniska pannstenen äfven i form af pulver måste antagas ega mycket
mindre beröringsyta med vattnet, än stuckgipsen har. — Det anförda må
vara nog för att visa, att äfven ett så »välbekant» fenomen som
hårdnandet af bränd gips ingalunda är så noga studeradt, som behöfligt vore.
*) Gomptes rendus de 1’Academie des sciences (Paris) 126, s. 360, 553 (1898).
2) Redan under 200° kan gips blifva »dödbränd», om upphettningen är alltför
långvarig.
3) Grundlinien cl, anorg. Chemie, s. 531.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
