Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
Enligt hvad som uppgifves, skall gips vid upphettning med mättad
koksaltlösning vid 125° öfvergå i anhydrit. På grund af hvad som nyss
sagts, får man kanske antaga, att det härvid snarare är antingen
asymmetriskt eller hexagonalt sulfat, som bildats.
4) En annan (?) modifikation af vattenfritt kalciumsulfat uppstår
enligt van’’t Hoff, om stuckgips, d. v. s. halfhydratet, försättes med stort
öfverskott af vatten (1 + 10 a 20), och det därvid bildade vattenhaltiga
saltet upphettas vid 100° under 24—48 timmar. Denna modifikation
skiljer sig från anhydrit och dödbränd gips därigenom, att den hårdnar
med vatten likt vanlig stuckgips, och till och med hastigare än denna.
Måhända utgöres den af ofvannämnda asymmetriska sulfat?
5) Slutligen hafva vi att omtala en ganska gåtfull modifikation af
kalciumsulfat, som under namn af estrichgips på senaste tiden väckt stor
uppmärksamhet genom sina i praktiskt hänseende synnerligen
anmärkningsvärda egenskaper. Vi vilja i det följande efter den tyska
facktidskriften Thonindustrie-Zeitung1) lämna några uppgifter härom.
Om estrichgips.
Sedan lång tid tillbaka hafva fackmän lagt märke till det
utomordentligt fasta och förvittringen trotsande murbruk, som i trakten af
Harz i Tyskland förefinnes i en hel rad af gamla borgar och andra
byggnadsverk. Men först på 1860-talet fann man till sin förvåning, att detta
murbruk utgjordes helt enkelt af kalcium sulfat. Och sedermera har det
visat sig, att man blott behöfver bränna vanlig gips starkt, för att den
med vatten skall bilda ett lika utmärkt murbruk, som det man finner
i de nyssnämnda, från 12:e århundradet eller ändå längre tillbaka
härrörande byggnadsverken. Det är ganska egendomligt, att en så värdefull
och så tidigt bekant erfarenhet kunnat under tidernas lopp helt och hållet
falla i glömska, så att den i våra dagar måst göras om på nytt.
B ränntemp er at ur en för estrichgipsen uppgifves i ofvannämnda
tidskrift till 1,100° (eller enligt andra 1,000°) och jämföres med
sintrings-temperaturen hos n:s 02 till 03 af de i lervaruindustrien för
temperaturmätningar använda Seg er’ska, smältkäglorna. Den erforderliga
värmegraden torde sålunda vara ungefär densamma som för kalkbränning. Dock
synes bildningen af denna gipsmodifikation begynna vid betydligt lägre
temperatur, att döma efter en äldre uppgift af Schött2), enligt hvilken
gips, som upphettats till 500°, först efter veckor hårdnar med vatten, men
därvid gifver en mycket tät och hård, alabasterartadt genomskinande massa.
Estrichgipsens användning är synnerligen enkel. Den utröres med
så mycket vatten, att en tämligen styf deg erhålles, och stelnar då efter
12 timmar, således mycket långsammare än stuckgips. Efter 20 timmar
är den nästan fullständigt fast, ehuru till och med efter 4 veckor högsta
möjliga hållfasthet ännu ej är uppnådd. Nybränd hårdnar den något
hastigare än efter lagring. Som murbruk visar estrichgipsen god
vidhäftning gent emot tegel, och den skall kunna användas äfven vid låg
värmegrad; åtminstone skadas den något stelnade massan ej väsentligt
x) Årg. 1902, h. 17, 25 37, och 41.
2) Dinglers polyt. Journal 202, s» 52r 355 (1871).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
