Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
framtidsmöjligheter. Det återstår ännu att nyansera färgerna och
framför allt att skaffa ljusare, klarare nyanser. Detta mål är icke omöjligt att
nå. Reaktionens förlopp röner ju inverkan af alla möjliga små
biomständigheter: af proportionen mellan ingredienserna, af temperaturen, af
den ena eller andra tillsatsen. I Tyskland tyckes ett rastlöst arbete
inom denna bransch äga rum. Hundratals patent hafva uttagits på de
få sista åren. Skulle här icke vara ett fält äfven för svenska färgteknici?
Nya problem inom ägghvitekemien.
I »Naturwissenschaftliche Rundschau» har d:r L. Michaelis lämnat
en intressant och populär redogörelse för några epokgörande biokemiska
upptäckter, om hvilka dagsprassen redan lämnat en eller annan
antydning. Han skrifver:
Två vägar äro tänkbara, på hvilka det kunde lyckas att utforska
den så utomordentligt komplicerade ägghvitemolekylen. Å ena sidan den
rent kemiska, studerandet af ägghvitemolekylens uppdelningsprodukter,
å andra sidan utforskandet af för ägghvitan utmärkande reaktioner, som
skilja den från andra ämnen. Det förstnämnda sättet har genom
framstående kemisters arbete just under de sista åren gjort väldiga
framsteg, men huru väl man ock har lärt känna ägghvitans mångfaldiga
sönderdelningsprodukter, så äro vi dock långt ifrån att hafva en
föreställning därom, på hvad sätt dessa enkla uppdelningsprodukter äro
hopsvetsade till komplicerade ägghvitekroppar. Därför har jämte denna
metod äfven den andra sitt berättigande, hvilken söker operera just med
hela ägghvitemolekylen i dess specifika komplexitet.
Emellertid hafva resultaten af denna forskning tills för helt kort
tid sedan varit föga förtroendeingifvande. Det var knappt tal om någon
säker karaktäristik af ägghviteämnena. Icke en gång öfver de enklaste
ägghvitesubstansernas, peptonernas, natur råder enighet. Sedan talrika
nyare arbeten isolerat albumoser och peptoner mer och mer, har
förvirringen blifvit allt större, och nu hafva vi lyckligt och väl bragt
det däfhän, att ingen människa längre kan definiera, hvad som menas
med en pepton. Och äfven om någon enighet rörande dessa begrepp
skulle kunna uppnås, så hjälpa de oss knappast vidare till begripandet
af de egentliga ägghviteämnena. Kunde vi också skarpt skilja
»globu-liner», »kaseiner» ete, så lära vi därmed icke känna skillnaden mellan
olika djurarters albuminer eller globuliner. Albumin förblifver albumin,
vare sig det framställes af människoblod, dufblod eller ormblod.
Här vidtager den nya, biologiska metoden. Den sten, som fick
denna nya lavin att rulla, var Behrings upptäckt af antitoxinerna.
Ursprungligen upptäckta för difteri- och stelkrampsbakteriens gifter,
befunnos sådana antitoxiner uppträda i blodserum från förgiftade, men åter
tillfrisknade djur äfven efter talrika andra förgiftningar. Det första dylika
gift, som förmår frambringa ett antitoxin i blodserum, upptäcktes af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
