Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
Till alkoholdestillationens och alkoholometriens
historia.
Af A. G. Ekstrand1).
Det torde vara en fråga, som aldrig kan noggrannt besvaras, den,
när vinet först började användas. Efter allt att döma hafva menniskorna
redan vid ett mycket tidigt kulturstadium förstått att tillreda
alkoholhaltiga drycker, vare sig af honung, vindrufvor eller malt, och här
så-som på andra områden synes Egypten, der, efter målningar att döma,
äfven vinodlingen tidigt öfvades, ha varit föregångslandet. Det dröjde
sedan sannolikt årtusenden, innan man kom på den tanken att afskilja
alkoholen ur vinet; man hade visserligen flera århundraden före Kristi
födelse gjort den iakttagelsen, att vinångor kunde antändas och brinna
med låga, men derifrån, var dock ett stort steg till ett särskildt
uppsamlande af det ämne, som kunde brinna. Att de gamle romarne hade
en mycket grundlig kännedom om de olika vinsorter, som funnos på
den tiden, framgår bland annat deraf, att Plinius d. ä. (23—79 e. Kr.),
som väl får anses som en exponent på sin tids naturkunnighet och i
empiriskt vetande knappt torde vara upphunnen af någon efter honom,
talar om närmare 200 olika slags viner med olika egenskaper. Han
uppger bland annat, att det bekanta falernervinet var det enda, som
kunde direkt antändas och brinna; det måste således ha varit ett
mycket starkt vin. Vinets ålder uppskattades af de gamle likaväl som af
nutidens vinkännare. »Vin och vänskap smaka godt, när de gamla
blifvit», säger Syrach, och hos romarne ansågs i allmänhet, att man ej
borde dricka vin, som ej var minst sex a sju år gammalt. Hos kejsar
Caligula lär ha serverats ett vin, som var mer än 140 år gammalt. Men
många viner blefvo dock försämrade genom en alltför lång lagring, och
läkaren Galenus (121 — 205 e. Kr.) uppgifver, att falernervinet blef dåligt
efter 20 år.
Emellertid omnämnes ej i någon af de romerske författarnes skrifter
destillationen af vin; visserligen använder Plinius ordet »destillera», men
ej i samband med vin.
Enligt de grundliga forskningar, som Hoefer och Berthelot utfört
öfver hithörande ämne, torde en destillation i nutida mening först hafva
utförts i Egypten. En egyptisk forskare, Zosimus från Panopolis, som
lefde i 3:dje århundradet e. Kr., uppgifves hafva skrifvit ett arbete om
kemien i 28 böcker, dedicerade till hans syster Theosebéa, hvari han
*) Uppsatsen är till stor del ett kortfattadt referat af J. Dujardin, Becherches
rétrospectives sur Fart de la distillation; historique de 1’alcool, de 1’alambic et de
Falcoometrie. Paris 1900.
I nyare tid är Berthelot den, som grundligast studerat kemiens äldsta historia;
se hans arbeten: Gollection des alchemistes grecs, 1893, och Introduction a 1’étude
de la chimie des anciens et du moyen äge, 1889. Äfven Hoefers Histoire de la
chimie, 1843, innehåller grundliga studier öfver destillationens historia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
