Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
Häraf framgår, att detta tomasfosfat i det nu undersökta afseendet till
fullo liknar de i föregående uppsats beskrifna wiborghsfosfaterna, så att
den vanliga direkta metoden lemnar för höga resultat men järnmetoden
däremot värden, som öfverensstämma med molybdenmetodens.
Jag har vidare på experimentel väg kunnat bevisa, hurusom de nu
påpekade analytiska egendomligheterna bero på en relativt hög
kiselsyrehalt och en låg järnhalt i citronsyreextraktet. Här nedan anföres:
I. sammansättningen på ifrågavarande tomasfosfat, II. halten af
fosforsyra, järn och kiselsyra i citronsyrelösningen från samma tomasfosfat
samt III., till jämförelse med dessa sista uppgifter, halten af samma
beståndsdelar i ett mera normalt tomasfosfat, som jag samtidigt analyserat:
Tomasfosfat fr. Hamborn. Normalt tomasfosfat.
I totalhalt. II citronsyrelösligt. III citronsyrelösligt.
P205 ................................. 18.48 % 18.30 % 9.25 %
Si02................................. 13.21 » 12.30 » 8.70 »
Fe203................................. 10.40 »X) 1.14 » 4.58 »
Mn203 .............................. 4.7 9 » spår ej bestämdt
CaO ................................. 49.8 0 » ej bestämdt »
MgO ................................. 3.03 » »
S....................................... spår » »
Utmärkande för det ifrågavarande tomasfosfatet från Hamborn är
alltså, i afseende på den totala kemiska sammansättningen, en hög
kiselsyrehalt (omkring 4 % öfver det normala), medan de öfriga
beståndsdelarne icke erbjuda något ovanligt. Af analytisk betydelse är vidare,
dels att en stor mängd af kiselsyran (12.3 % af 13.2 %) finnes i
citronsyreextraktet, dels ock att ej mer än 1.14 X ai" järnoxidhalten — som
dock i tomasfosfatet uppgår till 10.4 % — ingår i citronsyreextraktet.
Vid normala tomasfosfat går en långt större järnhalt i lösningen.
Förhållandet kisels}^ra: järnoxid vid det andra, mera normala tomasfosfatet är
2:1, vid det från Hamborn 11 : 1. Just i denna omständighet ligger
alltså förklaringen därtill, att ifrågavarande tomasfosfat analytiskt afviker
från de flesta andra.
Hvilken är då anledningen därtill, att ett tomasfosfat som det
ifrågavarande, trots en normalt hög järnhalt eller öfver 10 % järnoxid, dock
icke håller en tillräcklig mängd järn i citronsyreextraktet? Redan vid
okular besiktning, men bättre genom slamning i vatten och genom
separering med magnet, har jag funnit, att järnet vid det ifrågavarande
tomasfosfatet så godt som uteslutande förefinnes som små
manganomagnetit-individer i den så godt som järnfria massan af kalciummagnesium-silico-
r) Anmärkas bör, att någon exakt bestämning af järnets och manganens
oxidationsstadier i tomasfosfatet ej kunnat verkställas; dock finnes en del af järnet
såsom metall, en mycket ringa del såsom sulfid, det mesta såsom oxidul och oxid,
särskildt det sista. Detsamma gäller om manganen. Af skäl, som tilldels i det
följande anföras, anser jag mesta mängden järn och mangan finnas såsom oxidoxidul
(= manganomagnetit), dock finnes möjligen något oxid (= järnglans och braunit).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
