Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
medeltal af flera analyser fått, då den dubbla mängden järnsalt användes.
Då blott 5 droppar af nämnda lösning användes (= 25 mgr. Fe), erhölls
en fällning, motsvarande 18.6 0 % fosforsyra, och alltså ett fosfat, som
något förorenats af kiselsyra, medan vid tillsats af blott 2 droppar
järnsalt (= 10 mgr. ..Fe) fällningen motsvarade 19.9 7 % fosforsyra och alltså
var afsevärdt förorenad. Om vid dessa försök — som sig bör — äfven
hänsyn tages till den halt af järn, som fanns i de 50 kbcm. af själfva
citronsyreextraktet, så erhöll jag alltså:
då totalhalten järn var 4 mgr........................................ 23.20 X F205.
» 14 »....................................... 19.97 » »
» 29 »....................................... 18.60 » »
» 54 » .....................,................. 18.30 » »
» 104 »....................................... 18.30 » »
I detta fall har alltså den för obehindrad utfällning af fosforsyra nödiga
järnhalten uppgått till något öfver 29 mgr. Som ifrågavarande fosfat
lemnade ovanligt låg järnhalt men motsvarande hög kiselhalt i extraktet,
kan man alltså häraf sluta till, att 50 mgr. järn (alltså 10 droppar af
20-procentig järnkloridlösning) under alla omständigheter räcka till1).
Den förmodan ligger nära till hands, att järntillsatsen möjligen skall
ega något inflytande på den tid, som metodens utförande kräfver. Som
bekant har Wagner påvisat, att citronsyreextrakten i regeln icke tåla
förvaring, utan att en förändring efterhand försiggår, som bl. a. visar
sig däri, att för höga resultat erhållas, då lösningen stått längre tid än
1 timme; man måste därför företaga hithörande analytiska operationer
utan nämnvärdt afbrott. Då denna förändring tvifvelsutan ligger i
kiselsyrans öfvergång från lösligt till mindre lösligt tillstånd och järnet ju
visat sig motverka syrans utfällning, vore det tänkbart, att järnet äfven
i detta fall kunde utöfva ett gynnsamt inflytande. De försök, jag
häröfver utfört — blott med det förut analyserade tomasfosfatet -— synas
i viss mån bestyrka detta. Citronsyreextraktet stod sålunda i ett par
timmar, utan att någon höjning i resultatet erhölls, då detsamma
därefter analyserades enligt järnmetoden. Jag erhöll nämligen:
omedelbart efter extraheringen.............................. 18.30 % P205
efter 2 timmar................................................... 18.31 » »
» 5 »................................................... 18.57—18.60 % »
» 18 ».................................................... 18.83 % »
För länge tål alltså icke nämnda extrakt att bevaras äfven efter
järntillsats, i fall riktiga resultat skola erhållas. Denna fråga kräfver dock
till fullständig utredning ett långt större material än nu anförda. Jag
har närmast velat fästa uppmärksamheten därpå.
Vid analys af tomasfosfat bör man alltså efter framställning af
citronsyreextraktet, i fall lösningen luktar af Vätesvafla, tillfoga ett par
*) Söker man med ledning af ofvanstående försöksserie beräkna, huru mycket
järn som behöfves för att hålla hvarje viktsdel kiselsyra i lösning, visar det sig, att
för hvarje viktsdel kiselsyra kräfves omkring hälften järn. Man kan alltså tänka
in Si
sig järnets verkan vid järnmetoden bero på en förening af typen: Citrons = Fe <[
Si...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
