Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
(20 a 22 m.) än 1898 (18 å 19 m.). Men kanske skall i framtiden
därigenom en sänkning ske i priserna, att en större del af klorkalken
kan undvaras genom användande af det elektrolytiska förfaringssättet
vid blekning.
Saltsyran och i samband med denna klorkalken, till hvars
framställning den förra före klorberedning på elektrolytisk väg till största
delen tjänade, möjliggjorde, såsom redan är omnämndt, före införandet
af det elektrolytiska förfaringssättet en längre tid i första hand
konkurrens för Leblanc-sodaindustrien med de nyuppståndna
ammoniaksoda-fabrikerna. Från att förut hafva varit en biprodukt blef saltsyran nästan
hufvudprodukten för Leblanc-sodafabrikerna, hvilka tills för kort tid sedan
kunde hålla sig skadeslösa för det afbräck, de ledo genom ammoniaksodan,
därigenom att de för klorkalk fordrade så mycket högre pris.
Anmärkningsvärdt är emellertid att, under det att för saltsyran, som bland alla
syror härefter var den billigaste, priserna åtminstone från midten af
1860-talet rörde sig blott inom trånga gränser (emellan 9 och 12m. pro 100 kg.),
så visar i förhållande därtill den ur henne framställda klorkalken ganska
afsevärda prisförändringar.
På Ironiens prisförhållanden blef dess framställning ur
stassfurter-salterna af särskild vikt. Två tredjedelar af hela världsbehofvet tillgodoses
nu från dessa.
Före 1865 var bromfabrikationen hänvisad till och beroende af
tillförseln af bromhaltiga silfvermalmer och framställning ur
hafssalt-moderlutar. Men detta år började d:r FranJc med framställning af brom
ur stassfurterm öder lutar, hvilken snart tog en sådan utbredning, att ett
tryck på priset ej längre kunde uteblifva. Från 1866 (34 mark pro kg.)
se vi också bromprisen sjunka. Icke utan inflytande på prisernas höjd
var vidare upptäckten af stora bromhaltiga saltlager i närheten af
Pittsburg 1868, hvartill senare kommo nya produktionsställen i Ohio och
Virginien, så att efter denna tid Amerika ej behöfde taga sin brom
från Tyskland.
År 1869 gick priset på brom åter upp för en tid (18 m. pro kg.),
alldenstund den ena tyska bromfabriken till följd af reparationsarbeten
tillfälligtvis låg nere. Konkurrensen från den i den tyska marknaden
numera allt mera förekommande amerikanska bromen var härefter så
tryckande, att liknande enstaka afbrott i fabrikationen ej kunde utöfva
något inflytande på priset. Öfverproduktionen, på grund af den utbredda
amerikanska fabrikationen, åstadkom äfven, att den betydande
prisförhöjning från de tyska fabrikernas sida, hvilken inträdde efter afslutande af
kontrakt med eosinfabrikerna, ej länge kunde ega bestånd. Och detta
särskildt sedan inom kort användningen till framställning af eosin,
hvars-färgbeständighet ej motsvarade de därpå ställda anspråken, betydligt aftagit.
Hvarken de amerikanska bromproducenterna, som mot slutet af
1879 sammanslöto sig i en ring, ej heller den snart därpå följande
koalitionen af stassfurter-fabrikanterna förmådde emellertid att hejda
prisfallet. Fastmer sjönko priserna till midten af 80-talet, företrädesvis till
följd af sträfvandet hos stassfurter-producenterna att åstadkomma
verksam konkurrens med amerikanerna på den tyska marknaden. Först år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
