Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211
hastigheten är = O och det nya jämviktstillståndet inträdt, x erhålles
genom en ekvation af 2:dra graden, och genom diskussion af dess rötter
deducerar förf. en mängd slutsatser, som på ett slående sätt
öfverensstämma med experimentalkemiens erfarenhet och med Berthelofs
undersökningar i hans kapitel: »combinaison et décomposition chimique» i II
delen af hans Mecanique-chimique. Nu existerar sedan flera år tillbaka
en kemisk affinitetsteori af Guldberg och Waage, som går ut ifrån
samma antagande som A:ii, att substanser, som omsätta sig kemiskt,
inverka med en viss aktiv del af sin massa vid reaktionen. På dessa
premisser ha G. & W. utvecklat i hufvudsak samma uttryck för
reaktionshastighet och jämviktstillstånd som d:r A. nu kommit till. Ingen
kan bättre än anmälaren känna till, att d:r A. på själfständig väg
kommit till sina resultat, ty då anmälaren för ungefär två år sedan
för första gången fick del af d:r A:ii teori, var d:r A. obekant med
G. & W:s arbeten. Dessa hade då ej ännu hunnit assimileras af den
teoretiska kemien, ehuru de redan gifvit anledning till viktiga, dels
bekräftande, dels kritiserande anmärkningar af Thomsen och Ostwald.
Anmälaren finner det vara en betydelsefull och lycklig omständighet
för d:r A:ii elektrolytiska teori, att den vunnit ett stöd i den äldre och
profvade teorien af Gullberg & Waage. Motsatsförhållandet mellan
båda teorierna, som d:r A. påpekat, synes mindre väsentligt, äfven om
d:r A. i ett speciellt fall funnit utväg att från sin synpunkt förklara
en omsättning (mellan HCl, CaCl2 och Ca02C202), som Ostwald funnit
oförenlig med G. & W:s teori. Det viktigaste synes för anmälaren
vara, att den nya synpunkt, d:r A. lagt till grund för
»affinitets»-teorien, betydligt utvidgar dess område och inför ett nytt sätt att
experimentellt undersöka tillståndet inom lösningar (nämligen genom
bestämmandet af elektriska ledningsförmågan). D:r A:ii styrka ligger i hans
förmåga att använda s. k. dödt material inom vetenskapen, d. v. s.
bestämningar, hvilkas fulla betydelse ej är insedd eller endast delvis insedd.
Elektrolysen och termokemien äga mycket sådant material, men d:r A.
skall finna, då han vill genomföra sin teori, att detta material ej på
alla områden ligger lika väl tillreds eller fogar sig lika villigt i hans
hand som t. ex. Berthelofs bestämningar i Mecanique chimique. I den
mån hans teori utvecklas, skall han blifva tvungen att anskaffa materialet
till bevis för hvarje viktig punkt genom egna experiment. Det material,
han själf hittills anskaffat, spelar en mycket underordnad roll jämförd t
med det han hämtat från andras experiment i och för grundläggandet
af sin teori.
Sektionen har åt denna afhandling gifvit betyget »non sine». Det
är mycket försiktigt, men mycket olyckligt valdt. Man kan begå boc
kar af pur försiktighet. Det finnes i A:ii afhandling enstaka kapitel
(t. ex. upptäckten af sammanhanget mellan ledningsförmåga och
reaktionshastighet), som i och för sig visat sig vara värda ungefär allt hvad
sektionen kan bestå i betygsväg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
