Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liga metallernas oxider. Det är förvånande, att dess tillvaro ej sedan
långt tillbaka fastställts. Orsaken härtill måste sökas däri, att
penta-kloriden, som utgjorde den enda kända föreningen af femvärdig molybden,
var svår att framställa i ren form samt svår att handtera, då den ju
ytterst lätt oxideras; därtill kommer den förut omnämnda egenskapen
hos hydratet att spaltas af alkali, som inledde undersökningen på orätt
spår. Att Klason lyckades utreda den fem värdiga molybden ens
förhållanden, torde få tillskrifvas upptäckten af ammoniummolybdenylkloriden,
som är lätt att i stora kvantiteter framställa och sålunda bildar en
synnerligen god utgångspunkt.
Förekomsten af uranhaltiga mineral.
Af E. Svedmark.
Radium frågan sysselsätter allt sedan upptäckten af detta ämne och
dess underbara egenskaper forskarne på olika områden. Kemisten, fysikern
och läkaren äro för närvarande hvar på sitt håll upptagna af
undersökningar på och experiment med de radioaktiva ämnena. Men äfven för
geologen har frågan fått aktualitet. Det gäller nämligen för honom att
undersöka fyndorterna för de mineralsubstanser, som innehålla dessa
ämnen, om möjligt uppdaga nya förekomstställen för dylika mineral och
kanske, om lyckan är god, Jämna anvisning på andra, som kunna gifva
nya uppslag i denna intressanta fråga.
Uran föreningarna äro de första som visat radioaktivitet, och
uranmineralen häfda ännu första platsen bland de radioaktiva ämnena,
särskildt sedan polonium och radium uppdagats i dem. Pechblende, eller
såsom mineralet hellre bör benämnas, uranin, har hittills visat sig vara
den förnämsta källan.
Uranin är ett tämligen sällsynt mineral, som mera sällan förekommer
kristalliseradt i oktaedrar med afstympade hörn. Vanligtvis förekommer
uranmen i derba massor, njur- eller drufformig, någon gång med
stäng-lig eller krumskålig afsöndring. Färgen är mörkt gråsvart till jämnsvart
eller becksvart, hvaraf den tyska benämningen uppkommit. Mineralet
har en vaxartad metallglans; brottet är flatskåligt till ojämnt, men glatt.
Eg. vikten skiftar mellan 4.8 och 8, beroende på mineralets renhet; i
medeltal är den 6.5. Hårdheten växlar också betydligt från 3 ända
till 5.5 å 6.
Uraninen skulle i rent tillstånd hålla 84.5 procent uran och 15.5 %
syre, men är oftast förorenad af metalloxider och jordarter, t. ex.
bly-och kopparoxid, cer- och torfjord m. fl. Såsom en särskildt
anmärkningsvärd beståndsdel i uranin förtjänar omnämnas kväfve, upptäckt däruti
af amerikanen Hillebrand, som fann icke mindre än 2.6 % kväfve.
De förnämsta förekomstkällorna i utlandet äro Joachimsthal och
Pribram i Böhmen, Rezbånya i Ungern, Johann-Georgenstadt, Schneeberg
och Marienberg i Sachsen, Adrianopel i Turkiet, Redruth och andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
