Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
ställen i Cornwall, flerestädes i N. Amerika, såsom vid Branch ville,
kristalliserad i oktaedrar, Haddam i Connecticut, Gilpin i Colorado,
Nord Carolina samt vid norra sidan af Lake Superior. Hvad slutligen
mineralets förekomstsätt beträffar, så finnes det dels som primär
beståndsdel i granit, dels oftare sekundärt på silfver-, bly- och
tennmalm-förande gångar jämte några andra malmer. I Norge har uraninfunnits
på pegmatitgångar vid Arendal samt i trakten af Moss. Mineralet
innehåller pä båda ställena bly oxid samt sällsynta jordarter i olika mängd,
hvarför ock Nordenskiöld och Blomstrand, som utfört analyserna, hvar
för sig gifvit de båda arterna namnen Cleveit och Bröggerit.
Öfvergå vi nu till de svenska förekomsterna af uranmineral eller
aranhalliga ämnen, är först att omnämna förekomsten af kristalliserad
uranin (uranpecherz) på Digelskär utanför Gräsön vid Öregrund. Den
6 April 1882 visade d:r F. Svenonius vid Geologiska Föreningens
sammanträde kristaller af uranin och beskref dem i samma års tidskrift.1)
Någon vidare underrättelse om fynd från detta ställe föreligger icke.
Den af Nordenskiöld utlofvade analysen synes ej hafva blifvit utförd,
eller är åtminstone ej publicerad.
Uranhaltiga mineral eller mineralblandningar finnas emellertid i mer
eller mindre betydande mängd på andra ställen i Sverige.
Hisinger uppgifver i sin mineralgeografi att uranockra finnes som
ett öfverdrag på kalkspaten vid Skrickerums grufva och därjämte äfven
antracit.2) År 1898 företogs nytt arbete vid Skrickerum för att
tillgodogöra den där befintliga selenmalmen. Härvid fann hr G. Lof sir and,
som ledde detta arbete, bland andra mineral äfven »pechblende» med
uranockra.3) Detta pechblende var dock icke ren uranin, utan innehöll
en stor del kolhaltiga ämnen, tydligen motsvarande den af Berzelius och
Hisinger uppgifna antraciten. En stor del af denna kolhaltiga uranin
fanns i ett större drushål inom öfre delen af den berzelianitförande
kalk-spatgången i grufvan. Äfven iakttogs lämningar af ett genom vittring
och denudation nästan tömdt drushål med antracit massa alldeles vid
dagytan. Större delen af det i drushålen samlade svarta pulvret
förvaras ännu vid grufvan, men skall med det snaraste närmare undersökas.
År 1868 företog F. L. Ekman en ingående undersökning af en
egendomlig bergart, som L. J. Igelström funnit vid Nullaberg i
Värmland.4) Bergarten innehåller Ortoklas, kalkspat, glimmer samt små korn
af ett antracitliknande mineral. Det utgjordes af svarta rundade stycken
af nötters storlek eller mindre, hvilka voro spröda och lätt brusto sönder
i oregelbundna bitar med vanligen mattglänsande ytor. Mineralet gaf
efter förbränning 11.48 % askbeståndsdelar och i askan ingick
uranoxid till åtminstone 2 %. Själfva mineralet var af humusartad natur,
*) Fredr. Svenonius. Notis om uranpecherts från Digelskär. Geol. Fören.
Förhandl. B. VI, s. 207.
2) Berzelius omnämner redan 1818 förekomsten af antracit vid Skrickerum.
Afhandl. i fysik, kemi och mineralogi. B. 6.
3) Geol. Fören. Förhandl. B. 20, s. 306—307.
4) F. L. Ekman. Kemisk undersökning af »Nullabergarten» från Östmarks
socken i Värmland. Öfversikt af Vet.-Akad. Förhandl. 1868, n:0 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
