Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
heim, hvarest aerogengasbolaget byggt gasverk för stadens belysning.
Betecknande nog är redan i kontraktet mellan bolaget och staden intaget,
att lamporna ej få förlora mera än 25 % af sin ljusstyrka, äfven om
yttre luftens temperatur sjunker under — 25°, såvida ej temperaturen i
gasapparatrummet samtidigt skulle sjunka under +10° och uti
gasbe-hållarerummet under 0°. Men man var ej i stånd att uppfylla ens dessa
milda bestämmelser. Under det att gatlyktornas Auerbrännare vid — 1°
funktionerade till full belåtenhet, började de redan vid — 2y2° att
betydligt förlora i ljusstyrka, och vid — 5° slocknade flera lyktor. Äfven
inomhus anbringade lampor minskade i ljusstyrka med 29 X» när
temperaturen i det fria sjönk från — l till — 2l/2° C. Hvad gasens
värmeeffekt beträffar, var den 24 % lägre vid maximigasförbrukningen än
midt på dagen. Aérogengasen har sålunda lika litet konstant
sammansättning som någon annan sorts luftgas, den må vara framställd i huru
bra gasverk som helst. Det verkar ganska förvånande att nu höra
Weibull i strid med ofvan meddelade fakta uppgifva, det gasen är
konstant till sin sammansättning.
Härmed har förf. till dessa rader ingalunda velat förneka
användbarheten af luftgas — äfven orn den kallas aerogengas — för
laboratorieändamål, utan önskar blott beriktiga mindre riktiga uppgifter.
Luft-resp. aerogengas arbetar ju därtill vid laboratorieanläggningar under
mycket mera fördelaktiga yttre förhållanden än vid en stadscentral:
temperaturen i gasverksrummet och ledningarna behöfver ju ej undergå så
stora variationer, ledningarnas längd (friktionen i ledningarna orsakar
som nämndt utkondensering af benzin) är jämförelsevis obetydlig o. s. v.
En konstant sammansättning får dock ej heller gasen vid
laboratorieanläggningar, då så små temperaturförändringar sorn l1/^0, hvilka i Keilheim
ställde till ganska mycket obehag, ej heller här torde kunna undvikas.
Hvad ekonomien beträffar, kostar l kbm. acetylen c:a 90 öre,
förutsatt att karbiden kan fås för det nu i Sverige gällande priset af
25 öre pr kilogram, samt att ingen hänsyn behöfver tagas till
anläggningskapitalets förräntande och amortisering, något, som äfven nedan
förutsattes vid såväl lysgas som luftgas. En bunsenbrännare, som
förbrukar 25 1. acetylen, kostar sålunda 2l/4: öre i timmen. En
lysgas-bunsenbrännare (lysgas lämnar 5,000 cal. pr kbm.), som förbrukar c:a
125 L, kostar vid ett gaspris af 15 öre pr kbm. !7/8 öre i timmen. En
aerogen-gasbunsenbrännare (aerogengas lämnar c:a 2,500 cal. pr kbm.), som
förbrukar 150 1. i timmen, torde ej lämna mera än 60 %’ af den
värmemängd som ofvannämnda lysgas- och acetylenbunsenbrännare och kostar
vid det af Weibull angifna priset 13 öre pr kbm., ungefär 2 öre pr
timme, d. v. s. en aérogengaslåga af samma effekt som nämnda
lysgas-resp. acetylenbrännare kostar 5/s däraf eller 31/B öre. Aerogengas ställer
sig sålunda dyrare än både acetylen- och lysgas, oafsedt den ganska
stora anläggningskostnaden.
Af det ofvan anförda framgår, att acetylen icke blott är användbar
såsom både värme- och belysningsgas på laboratorier, utan äfven såsom
sådan både särdeles lämplig och billig. Kemisten på landet behöfver
ej längre sakna de fördelar, som lysgasen skänker hans kollega i staden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
