Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
som gifvit en konkret form åt de hypoteser och drömmar, som till
^t-seendet undandrogo sig hvarje bevis.
Om radiums egenskaper har förut meddelats i denna tidskrift
(XI,, 159, XII, 13, 25, 151, XV, 56, I3i), hvarför de.här kunna förbigås.
Dess ur kemisk synpunkt märkvärdigaste egenskap är att utsända
emanationer eller strålar, som hafva en viss likhet med röntgenstrålar,
men i ett par viktiga punkter skilja sig därifrån. Radiumstrålarna äro
af tre slag, det ena liknar katodstrålarna, som, enligt hvad förut blifvit
visadt, äro identiska med de fria elektronerna, elektricitetsatomer utan
materiellt substrat utkastade i rymden. Dessa elektroner äro det, som
Crookes kallar materien i fjärde aggregationstillståndet eller det
ultra-gasformiga, som Kelvin kallar satelliter, Thomson korpuskler, och Lodge
ionladdningar, skilda från kropparne men behållande sin individualitet
och sin identitet. Elektronerna äro hvarken eter vågor eller någon form
af energi utan substanser utrustade med tröghet. Elektroner, som
försatts i frihet, hafva en utomordentlig genomträngningsförmåga, urladda
elektroskopet, till och med om radium befinner sig på 3 meters afstånd,
och inverka på en fotografiplåt tvärsigenom 5 å 6 mm. bly och flera
€m. trä eller aluminium, filtreras med svårighet genom bomull, förhålla
sig ej som en gas, det vill säga de hafva ej sådana egenskaper, som bero
på en inre repulsion, snarare förhålla de sig då som ett moln eller en
ånga, äro rörliga och bortföras med en luftström, åt hvilken de
momentant gifva ledningsförmåga. De fästa sig vid positivt elektriserade kroppar
och förlora därigenom sin rörlighet; de sprida sig, slå sig ned på väggarna
i det kärl, hvari de rinnas.
Elektronerna devieras i ett magnetiskt fält.
Ett annat slags emanationer från radium aöicieras ej af ett
magnetfält af vanlig styrka och kunna ej genomtränga materiella hinder ens af
ringa tjocklek. Dessa radiumstrålar hafva omkring 1,000 gånger så stor
energi som elektronerna, göra luften ledande och påverka kraftigt en
fotografiplåt. I jämförelse med elektronerna hafva de en enorm massa,
och deras hastighet är troligen lika stor som dessas, i det ögonblick de
skiljas från radium; på grund af sin massa devieras de mindre af magneten.
Strutt var den förste, som bekräftade, att dessa strålar, som ej devieras,
äro de positiva ioner, som utgå från de radioaktiva kropparne.
Rutherford har visat, att dessa strålar svagt påverkas i ett mycket
starkt magnetfält men i motsatt riktning mot de negativa elektronerna.
Det är sålunda fastställdt, att de äro kroppar, laddade med positiv elektricitet
och rörande sig med stor hastighet. Rutherford har mätt deras hastighet
och massa och funnit, att de äro materiella ioner, som röra sig med
ljusets hastighet.
Radium ger ännu ett tredje slags strålar, som i likhet med
elektronerna äro mycket genomträngande men okänsliga för magneten. Dessa
strålar åtfölja de två andra slagen och äro röntgenstrålar, det vill säga
etervibrationer; som sekundärt uppstå, när elektronerna plötsligt hämmas
i sitt lopp af fast materie, och gifva upphof åt stötar eller explosiva
etervågor, utkastade i rymden.
Ville man nu försöka att jämföra elektronerna ined kända stor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
