Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
heter, om jag så får uttrycka mig, så skulle en elektrons massa vara
l " 3
=^-JT af väteatomens eller -—^ gram, det vill säga att 300 kvadrillioher
elektroner väga l gram, hastigheten är 2/3 af ljusets. Becquerel har
beräknat, att l kvcrn. radioaktiv yta skulle utstråla l gram materie på
l billion år.
Elektronernas ytterliga litenhet .och spridning inom atomen förklara
deras genomtränglighet. Under det att de mera massiva lönerna
hämmas genom sammanstötningar vid passagen mellan atomerna, så att de
nästan fullständigt tillbakahållas af den tunnaste materiella plato, gå
elektronerna midt igenom vanliga ogenomskinliga kroppar nästan utan
svårighet. ..•.-,
Dessa emanationer framkalla olika verkningar på en fosforescerande
skärm. Elektronerna påverka starkt en skärm med bariumplatinacyanur
men endast obetydligt en skärm med svafvelzink, medan de tunga
massiva ionerna förhålla sig omvändt.
Röntgenstrålar och elektroner inverka båda på en fotografiplåt och
återgifva bilden af metaller eller andra substanser, som finnas i trä- eller
läderaskar, och projiciera skuggan af föremålen på en skärm med
bariumplatinacyanur. Röntgenstrålarna äro dock vida kraftigare, så att
röntgenfotografier kunraa tagas på tre minuter, medan radium fotografier fordra
3 dagar.
Enligt den af Lodge formulerade elektronteorien Öfver materien har
en kemisk atom eller ion några negativa elektroner i öfverskott i
jämförelse med den vanliga neutrala atomen, och om dessa negativa
elektroner aflägsnas, så blifver atomen därigenom positivt laddad. Den del
af atomen, som utgöres af fria elektroner, är helt liten, orn man jämför
den med hufvudmassan; i väte är den som l : 700. Den negativa
laddningen består i öfverskottselektroner, l, 2, 3, allt efter ämnets kemiska
ekvivalens, under det att atomens hufvudmassa består af par visa grupper,
positiva och negativa i samma proportioner.
Så snart de i öfverskott närvarande elektronerna aflägsnats, förhåller
sig återstoden af atomen eller ionen såsom en massiv kropp, laddad med
positiv elektricitet. I tomrummet skiljer induktionsgnistan de
konstitutiva delarna af en förtunnad gas åt; de med positiv elektricitet laddade
ionerna, som hafva en jämförelsevis stor täthet, hämmas snart genom
sammanstötningar, under det att elektronerna utkastas från den negativa
polen med en enorm hastighet, beroende på den ursprungliga
elektromotoriska kraften och på gastrycket inuti röret men närmande sig hälften
af ljusets hastighet, då luftförtunningen drifvits till sin höjd.
Sedan elektronerna lämnat den negativa polen, möta de ett visst
motstånd, som till någon ringa del beror på fysiska sammanstötningar
men hufvudsakligen på deras förening med positiva ioner.
Dessa upptäckter hafva nu medfört en rubbning i den gängse
uppfattningen af elektriciteten, i det att hypotesen om två elektriska fluida
måhända får vika för den ursprungligen af Benjamin Franklin uppställda
hypotesen om ett enda elektriskt fluidum, en hypotes, som, om jag ej miss-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
