- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / Sextonde årgången. 1904 /
61

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

61

ningen af en vetenskap och förlora sin betydelse så snart ett nytt fenomen
ej kan inpassas däri. Förra århundradet har enligt Crookes varit vittne till
två teorier öfver atomerna, elektriciteten och etern. Vår teori från i dag
öfver materiens konstitution kan synas oss tillfredsställande, men hvad
skall den vara vid slutet af innevarande sekel. Få vi icke ständigt den
lärdomen, att våra undersökningar endast hafva ett provisoriskt värde.
Skola vi om hundra år nödgas antaga, att det materiella universum kan lösas
upp i en svärm af elektroner, stadda i rörelse? Denna ödesdigra
atom-dissociation synes vara allmän och ger sig tillkänna hvarje gång vi gnida
en bit glas med siden; den utför sitt arbete i solljuset som i
vattendroppen, i åskans blixtar som i eldslågan, den utöfvar sin makt i
vattenfallens skum och i det stormande hafvets vågor, och ehuru omfattningen
af ett mänskligt experiment är alltför ringa för att gifva oss möjligheten
att beräkna tiden för materiens utslocknande, så kan dock den formlösa
massan, protylen, ännu en gång blifva det rådande tillståndet, och visaren
på evighetens ur skall då hafva fullbordat ett hvarf.

Om alstring och uppmätning af låga
temperaturer.

Af Å. G. Ekstrand.

Hvad alstringen af låga temperaturer beträffar, frågar man sig först,
hvilka medel som finnas därtill. Närmast är naturligen den vanliga
vinterkölden, som hos oss är rätt växlande, men i norra Sverige emellanåt
uppgår eller kanske rättare nedgår till — 30 å 40®. Den kallaste punkt
på jorden är icke nordpolen utan en trakt i nordliga Sibirien,
där-vinterkölden går ända till — 60° C. I detta ogästvänliga land ligger t. o. m. en
liten stad eller by, som heter Verchojansk. På jorden torde —- 60° eller
däromkring vara den lägsta kända temperaturen. För världsrymden, som
antages vara fylld med en utomordentligt fin materie, kallad eter, har Pouillet
beräknat en temperatur af — 142° C. Den kallaste punkten på
jordytan är således i alla fall 82° varmare än rymden, och denna
temperaturskillnad beror på jordytans uppvärmning genom den glödande
massan i dess inre.

Rymdens låga temperatur kan man ej göra sig tillgodo för jordiska
behof, då man ej kan aflägsna sig från jordytan. Däremot stå oss
artificiella medel till buds att framkalla ännu lägre köldgrader än de, som
förekomma i naturen eller i rymden. Dessa medel bestå i ett ämnes
öfverförande från ett lägre till ett högre aggregationstillstånd, från fast
till flytande eller gasformigt tillstånd, hvarvid värme absorberas, d. v. s.
köld alstras. Det enklaste sättet härför är att lösa en fast kropp i en
vätska, helst en sådan kropp som är löslig i vatten. Om man blandar
30 delar salmiak i 100 delar vatten, fås en temperatursänkning af 18°;
•tagas i stället 60 delar ammoniumnitrit med lika mycket vatten, blir

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:32:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkemtid/1904/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free