Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
stänger. Det anses, att med dylika triangelmätningen går relativt fort
och säkert.
Vid mätningar och vägningar, som fordra större noggrannhet, spelar
temperaturen en icke obetydlig roll, det har därför legat i meterbyråns
intresse att om möjligt fullkomna instrumenten för temperaturmätning.
De vanliga kvicksilfvertermometrarne hafva visserligen blifvit i flera
afseenden förbättrade, men de lida af det grundfelet, att kvicksilfrets
utvidgning ej är likformig. I detta afseende hafva gastermometrarne ett
afgjordt företräde och den gas, som visat sig mest lämplig såsom
termometrisk substans, är vätgasen. En lufttermometer med vätgas är
alltså numera den internationella termometerprototypen. Genom senare
årens arbeten har man också funnit ett annat sätt att mäta temperaturen
med stor noggrannhet. Man vet, att en metalls elektriska
lednings-motstånd ökas genom uppvärmning, och denna egenskap har man
användt för temperaturmätning, i det att man lindat en platinatråd
omkring ett glimmerkors, hvilket anbringas på det ställe, hvars temperatur
skall bestämmas; det ökade motståndet i platinatråden mätes medels
Wheatstone^ brygga. Vid jämförelse med vätgastermometern har denna
motståndstermometer visat sig särdeles utmärkt så långt den blifvit
pröfvad, d. v. s. mellan —200° och + 1,20001) Man kan således säga, att
elektriska ledningsmotståndet hos platinan ökas med temperaturen lika
regelbundet och likformigt som vätgasen utvidgas under samma
inflytande. Slutligen har byrån också undersökt, huru det förhåller sig med
den från början postulerade likheten mellan kilogrammet och vikten af
l kbdecimeter vatten. Vid grundandet af det metriska systemet i slutet
af 1700-talet, hade man, för att få en lätt öfvergång från längd- till
viktmåttet, sagt, att vikten af l kbdm. eller 1,000 kbcm. vatten vid
vattnets största täthet är l kilogram eller med andra ord: l kilogram är lika
med massan af en kbdm. vatten vid dess största täthet.2) Frågan är nu,
förhåller det sig så, att arkivkilogrammet, som är prototypen för alla
andra kilogram, verkligen har den angifna vikten. Man får nämligen
komma ihåg, att med antagandet af meterkonventionen har kilogrammet
blifvit fixeradt, och förhållandet mellan kbdmetern och kilogrammet har
blott ett teoretiskt intresse, ehuru naturligtvis ett mycket stort sådant.
Nåväl, man har nu försökt att, utgående från längden af l dm. på
arkivmetern, bestämma vikten af l kbdm. vatten vid dess största täthet
och genom flera olika metoder funnit, att l kbdm. i verkligheten väger
något mindre än arkivkilogrammet, men det märkvärdigaste af allt är,
att afvikelsen är så liten, omkring 30 mg. eller ännu mindre, att man
måste beundra den utomordentliga fulländning, hvarmed de
vetenskapsmän, som utarbetade grunderna för det metriska systemet, också
förstodo att utföra detsamma i de experimentella detaljerna. Vi skryta
alltid med vår tids enorma framsteg inom tekniken, men det är ju då
alldeles märkvärdigt, att man för mer än 100 år sedan kunde utföra
lika fina undersökningar som man nu kan göra på världens i detta af-
J) Se också denna tidskrift XI, iss (1899).
2) l liter är ej detsamma som l kbdm., ity att l liter är den volym, som
intages af l kilogram vatten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
