Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
Att symbiosen mellan bakterier och baljväxter sätter de senare i
ständ att assimilera luftens kväfve, har som bekant länge varit ställdt
utom allt tvifvelsmål; men huruvida denna kväfveassimilation därvid i
första hand verkställes af bakterierna, så att värdplantan sedermera
endast har att öfvertaga och vidare förarbeta den färdigbildade
kväfve-föreningen, kan i närvarande stund ingalunda anses fastslaget. Visserligen
uppger Mazé, liksom före honom Beijerinck, att renodlade knölbakterier
i och för sig assimilera kväfve; men dessa forskares försök behöfva
ytterligare bekräftas. Den så allmänt utbredda åsikten, att baljväxten
tillhandahåller bakterien näring i form af socker, som denna använder
för sin lifsprocess under afgifvande af bundet kväfve i utbyte, kan
därför ännu sägas vara fotad på skäligen svaga grunder. Med full visshet
känna vi endast, att sammanlefnaden mellan balj växt och bakterie har
till följd luftkväfvets fixering i form af organiska kväfveföreningar;
hvilken roll hvardera organismen härvid spelar, kunna vi däremot icke med
bestämdhet säga, och att balj växten förhåller sig alldeles passivt, är i
livarje händelse icke bevisadt. Lika litet känner man, under hvilka
förhållanden knölbakterierna förmå fortlefva i marken, och äfven uppgifterna
om, huru länge de i isoleradt tillstånd, d. v. s. utanför värdplantan,
förmå bibehålla sin lifskraft, äro sinsemellan motsägande. Att denna
tidrymd icke får tillmätas allt för knappt, framgår emellertid af det ofta
iakttagna sakförhållandet, att baljväxter ofta visa riklig knölbildning på
mark, där de sedan flera år tillbaka ej varit föremål för odling.
Större äro framstegen i vår kunskap om de mikroorganismer, som
redan i och för sig, således utan medverkan af högre växter, förmå
öfverföra det atmosfäriska kväfvet i bunden form. En dylik organism,
•Clostridium pasteurianum, har såväl ur morfologisk som biologisk
synpunkt utförligt studerats af Winogradsky, hvilken vid samma
tillfälle fäst uppmärksamheten på ännu en annan, likaledes kväfvebindande
•clostridiumart. Dessa organismers vidsträckta och allmänna förekomst i
•marken har ådagalagts i synnerhet genom Beijerincfcs och FreudenreicWs
undersökningar. Den senare har i jord från Schweiz funnit en
kväfve-iixerande clostridiumart, som till skillnad från de båda föregående har
förmågan att förjäsa icke blott socker utan äfven mannit. Beijerinck
har riktat vårt kunskapsförråd med upptäckten af en ny, aerob
kväfve-samlare, Azotobacter chroococcum, hvars stora utbredning i de mest
olikartade jordmåner sedermera påvisats af talrika andra forskare (Kruger,
Koch, Freudenreich, Gerlach, Vogel och Eemy). Redan Winogradsky
.synes för öfrigt vid sina bakteriologiska jordundersökningar haft denna
.art i sin hand. Enligt BeijerincJc’s ursprungliga uppfattning skulle
densamma vid kväfvefixeringen spela en sekundär roll, i det att den hastigt
.assimilerar de kväfveföreningar, som andra mikroorganismer syntetiserat
ur fritt kväfve, och sålunda blott föranleder de egentliga kväfvefixerarne
till alltjämt fortsatt verksamhet. Numera kan man emellertid anse det
-vara ådagalagdt, att azotobacter själf fixerar kväfve, l fråga om valet
af kolhaltig näring är den ej så nogräknad som clostridiumarterna,
hvilka till större delen fordra närvaron af socker för att kunna utvecklas.
Mängden af det genom azotobacter i bunden form öfverförda kväfvet kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
