Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
att det härigenom på samma gång beröfvas möjligheten att omedelbart1
indragas i kulturväxternas assimilationsprocess. Och slutligen må ej:
förglömmas de salpetertärande (denitrifierande) organismer, som under sin
lifsprocess frigöra det bundna salpeterkväfvet ur dess förening med syret
och återbörda det i dess ursprungliga tillstånd åt det omätliga lufthafvet.
Hiltner och Remy hafva sökt bana väg för en närmare kännedom
om och systematisering af markens bakteriefl öra; den förre, i det han
kombinerar bakterieräkning med de räknade organismernas indelning i
vissa grupper (allt efter som de öfverföra gelatin i flytande form eller
ej, streptothrix-arter o. s. v.), den senare, i det han med frångående af
räkningen ympar ett och samma jordprof på olika näringsvätskor (pepton-,
salpeter-, kväfvefri mannit-, ammoniumsaltlösning o. s. v.) och därigenom
söker fastställa jordens halt af ammoniakbildande, denitrifierande,
kväfve-bindande och nitrifierande organismer.
Öfver jordens s. k. »trötthet» med afseende på vissa kulturväxter
föreligger ett antal arbeten. Denna trötthet kan vara af tvenne
väsentligt olika slag. Dels förorsakas den af jordens brist på ett visst
näringsämne. Så är den af Atterberg nyligen studerade korntröttheten en följd,
af otillräcklig tillgång på kali. Dels kan tröttheten — och detta står i
närmare samband med hithörande frågor — vara att tillskrifva en i
jorden lefvande parasit (såsom bet-nematoden, fusarium på lin, sclerotinia
på klöfver o. s. v.). Ett egendomligt och något afvikande fall har nyligen
beskrifvits af Hiltner, enligt hvilken bakterier, som företrädesvis hemsöka
baljväxtfrön och förorsaka deras förstöring, i vissa jordmåner äro till.
den grad talrika, att efter sådd med dylika frön större delen af dessa
aldrig ens kommer upp, emedan de ruttna i marken. I många fall är
orsaken till tröttheten icke känd, ehuru man vet, att behandling med
kolsvafla ånyo försätter marken i ett för odling lämpligt skick.
Assimilationen af luftens fria kväfve har på senare åren varit
föremål för ett större antal undersökningar. Den företeelse, som på detta
område längst varit bekant, nämligen kväfvets fixering i de på baljväxternas
rötter uppträdande knölformiga bildningarna, är tyvärr också den, som
ännu är mest höljd i dunkel. Till och med frågan, huruvida de s. k.,
knölbakterierna tillhöra flera olika arter eller blott en enda, kan icke
anses fullständigt utredd. Hiltner har nyligen påvisat, att de bakterie
-former, som uppträda på lupiner och serradella, ej kunna öfverföras till
dem, som lefva på klöfver, ärter, bönor och vicker. I öfrigt torde de
olika balj växternas knölbakterier riktigast böra uppfattas som raser, hvilka
genom långvarig sammanlefnad, hvar och en med sin värdplanta,
förvärfvat en viss anpassning till denna, så att de endast med svårighet
låta förmå sig till utveckling på andra balj växters rötter. Huruvida
olikheten mellan dessa bakterier är mer eller mindre djupgående, så att
den bör betecknas såsom en artskillnad eller endast såsom en rasskillnad,
är föröfrigt ur praktisk synpunkt åtminstone för närvarande tämligen
likgiltigt. Försök att öfverföra knölbakterier från en balj växtart till en
annan äro hittills med framgång utförda af Nobbe och Hiltner
äfvensom af Buhlert, men endast mellan ärter och bönor samt mellan ärter
och vicker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
