Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
af enbart platina, men lyskraften blir därigenom lägre, och metoden
oekonomisk på grund af materialets dyrhet.
Frankenstein pressade 1848—49 in en deg af kalk och magnesia
samt gummislem i en gas väfnad, hvilken sedan formades till en kon,
som afbrändes. Han lyckades emellertid aldrig få dessa, de första
verkliga »strumporna», att bli nog hållbara för att praktiskt kunna användas.
1884 gjorde svensken Fahnehjelm en liknande deg af oxider med
kaolin och kvarts, men utpressade denna massa till smala stafvar, hvilka
i form af kammar upphängdes och bringades till glödning.
Dessutom äro patent uttagna å en hel del olika blandningar af
metalloxider och olika arbetsmetoder för tillverkning af glödkroppar, men,
som de helt och hållet sakna praktisk betydelse, förbigås de.
Auer v. Weisbach framträdde 1885 med sitt första patent. Han
skiljer sig från sina föregångare hufvudsakligen därigenom, att han
impregnerade sin väfnad med en lösning Sif de oxiders salter, hvaraf hans
strumpa skulle bestå. Patentbeskrifningen uppräknar en hel del olika
oxider, dock icke cer. Då man emellertid snart fann, att den enda
brukbara glödstrumpan måste innehålla torium med c:a l % cer, och Auer
icke lyckades få denna blandning patenterad, blef hans patent efter långa
processer 1898 upphäfdt. Hans arbetsmetod är i hufvudsak densamma,
som ännu användes: en från aska befriad väfnad doppas i en lösning
af lämpliga salter; om ej väfnaden har form af en slang, sammansys den
till en dylik, hvarefter öfre ändan sammandrages med asbesttråd och de
organiska ämnena aflägsnas genom förbränning.
Efter de Auer’ska patenten följa en oändlig mängd af dylika, hvilka
beskrifva lösningar, innehållande snart sagdt alla universums
grundämnen; emellertid sakna de så fullständigt betydelse, att alla
glödstrumpfabrikanter fortfarande torde använda en lösning af 99 % torium och
l % cer med mycket små variationer.
Däremot varierar väfnaden ganska betydligt hos olika fabrikat, såväl
beträffande garnet som stickningen. Bomulls- och ramiegarn äro
vanligast, men äfven silke har kommit till användning. Detta garn
förarbetas på stickmaskiner, vanligen rundgående, till slangväfnad i många
olika mönster. Denna väfnad måste nu genomgå en långvarig
tvättningsprocess för att befrias från sin halt af fett och aska. Detta sker
genom omväxlande tvättningar i syre- och alkalibad, samt dessa
kemikaliers fullständiga aflägsnande genom sköljning i många gånger ombytt
vatten, slutligen destilleradt.
Efter sönderklippning i sina riktiga längder neddoppas
råstrum-porna i preparationslösningen, som hufvudsakligen består af toriumnitrat
med en liten tillsats af ceriumnitrat, som ofvan anförts. Strumpan
manglas i en valsmaskin för att befrias från öfverflödig lösning och
uppsattes därefter till torkning på glascylindrar. Öfre ändan
samman-veckas med asbesttråd, hvarigenom den ögla bildas, i hvilken strumpan
skall hänga; denna är sedan färdig att vandra till afbränningsrummet.
För att förberedas till af bränningen formas strumpan på en trämall
af lämplig form, aftages därifrån och antändes med en gaslåga i toppen,
hvarefter de organiska beståndsdelarna utan vidare värmetillförsel full-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
