Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
ständigt förbrinna. Genom en pressgaslåga uppblåses strumpan så,
att den får sin rätta form, hvarefter den härdas genom att föra lågan
upp . och ned i strumpan under några minuter. Maskiner, som på en
gång afbränna ett större antal strumpor, finnas äfven. Jag har i
Tyskland sett sådana, som på en gång afbränna ej mindre än 80 strumpor,
men enligt erfarenheten vid Keros’ fabriker kan man aldrig med dessa
maskiner uppnå ett så jämnt fabrikat som vid af bränning för hand. Men
denna senare metod ställer naturligtvis betydligt större fordringar på
afbrännerskornas skicklighet än maskinarbete.
Selasgasen kan med stor fördel användas för af bränningen, då man
med denna gas kan arbeta vid ett betydligt lägre tryck än med
komprimerad lysgas.
Efter af bränningen neddoppas strumporna i en s. k.
»schellackerings-lösning», bestående hufvudsakligen af kollodium. Efter denna fernissas
torkning äro strumporna så hållbara, att de utan vidare kunna
emballeras i pappkartonger. Då strumpan skall användas, af brännes
»schel-lackeringen» helt enkelt med en tändsticka.
De tyska glödstrumpfabrikanterna uppgifva ofta sina strumpors
ljusstyrka till 100 Hefnerljus och därutöfver, jå till och med att strumporna
efter tusentals timmar visa en högre ljusstyrka än såsom nya. Dessa
uppgifter stödjas med intyg från tyska riksprofningsanstalten och måste
alltså vara riktiga. Men det är att märka, att dessa intyg basera sig
på laboratorieförsök, utförda af vetenskapsmän under iakttagande af alla
försiktighetsmått och i relativt damrnfria lokaler. Att en glödstrumpa
aldrig i praktiken får brinna under så fördelaktiga förhållanden, ligger i
öppen dag, och det torde därför ej vara farligt påstå,, att ljusstyrkor på
90 å 100 Hefnerljus endast kunna erhållas på laboratoriet.
Att uppgifva en glödstrumpa ljusstarkare efter 1,0.00 timmar air
såsom ny och styrka denna uppgift med intyg från en statsinstitution
är ju en utmärkt reklam för fabrikanten och torde nog imponera på
den stora publiken, som saknar möjlighet att bedöma värdet af en dylik
uppgift. För fackmannen ställer sig saken däremot något annorlunda.
Det finnes ej något rimligt skäl, hvarför en glödstrumpa, tillverkad af
rena materiel, skulle lysa bättre efter lång användning än såsom ny.
Däremot vet hvarje fabrikant, huru oerhördt liten kvantitet af föroreningar,
särskildt järn, som behöfves för att nedsätta ljusstyrkan. Om nu
rå-strumpan eller lösningen innehåller några dylika föroreningar, måste
naturligtvis också fabrikatet erhålla en lägre ljusstyrka; men efter någon
tids bränning hafva dessa föroreningar afdunstat, och då uppnår
strumpan sin rätta ljusstyrka. Häraf synes, att det snarare är att betrakta
såsom ett fel än såsom en förtjänst’ om en glödstrumpa ej såsom ny
visar sin högsta ljusstyrka. Att glödstrumpan däremot med tiden måste
aftaga i lyskraft är alldeles naturligt, då den ju alltid är utsatt för damm
och mekanisk åverkan. Jag har utfört fotometreringar å minst ett 20-tal
olika fabrikat men aldrig lyckats konstatera någon Ökning af ljusstyrkan,
vare sig å andras eller eget fabrikat. Men alla dessa strumpor ha fått
brinna i vanliga arbetslokaler, alltså utsatta för all den åverkan, som i
praktiken förekommer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
