- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / Sjuttonde årgången. 1905 /
176

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

176

ensstämmelse ej kan sägas vara rådande, samt att de ofta stora
afvikelserna då måste tydas såsom utslag af kol- och siliciumatomens specifika
olikhet. Jag erinrar endast om de beständiga kolvätena och de mycket
lätt reagerande Siliciumvätena, de mot vatten indifferenta kolhalogenerna
och de för minsta spår af fuktighet ytterligt känsliga siliciumhalogenerna
sarnt siliciumkedjornas endotermiska natur i förhållande till kolkedjornas
stabilitet.

Om man slutligen vänder sig till sådana föreningar som
silicium-och koldioxiden, börjar skillnaden äfven i fysikaliskt hänseende blifva
så stor, att dess förklarande enbart genom kiselns och kolets olika
grundegenskaper stöter på svårigheter. Likaså blir förhållandet med ett antal
andra produkter, som utgöra i ögonen fallande undantag från den nyss
påpekade öfverensstämmelsen i aggregationstillstånd. Jag har
sammanfört dessa undantagsfall till en särskild tabell, tab. III (s. 179). Det är nu
för det första att märka, att molekylär viktbestämningar i intet fall blifvit
utförda på ifrågavarande siliciumföreningar, detta till följd däraf, att de
antingen äro trögflytande vätskor med högt liggande kokpunkter eller
också fasta, icke flyktiga, olösliga kroppar, alltsammans egenskaper, som
väsentligt skilja dem från motsvarande relativt lättflyktiga eller
lättlösliga kolföreningar. Minimiformlerna för dessa produkter har man
följaktligen ej utan vidare rätt att anse såsom uttryck för deras molekylära
sammansättning. Jag framhöll i det föregående skälen för att anse
kiseldioxiden såsom en polymer förening. På samma grunder kan
denna uppfattning utsträckas till de öfriga i tab. III anförda kropparna,
hvarför deras molekyler borde betecknas med n gånger de enkla
formlerna. Frågan uppstår nu, om det finnes något i dessa föreningars
konstitution gemensamt drag, som möjligen skulle kunna förklara denna
deras undantagsställning. Såsom någonting karaktäristiskt för flertalet
framträder då den i de enkla formlerna ingående dubbelbindningen med
syre (frånsedt Si2H2 och Si(NH)2, som ju äfven innehålla
dubbelbind-iiingar). Vill man nu söka uppställa en hypotes, som klargör sambandet
mellan produkternas polymera tillstånd och de i minimiformlerna
dubbelbundna syreatomerna, så ligger det antagandet nära till hands, att i de
fall, där predisposition för uppkomsten af gruppen >Si = O borde
förefinnas, det i stället inträffar en sammankoppling af två eller flera dylika
grupper, så att dubbelbindningen upphäfves. Två grupper sammansluta
sig sålunda till:

V

Si

o ^\

" ^)Si<, tre bilda komplexen: i .

O >Si

^x /

O

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:32:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkemtid/1905/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free