- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / Adertonde årgången. 1906 /
34

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

34

hang antar man ofta förefintligheten af »restaffiniteter» eller »bivalenser»
af en lägre ordning än de affiniteter och valenser, som binda atomerna i
de stabilare föreningarna. Redan hos Berzelius förekommer ett dylikt
begrepp. Han säger, att i Na20 och S03 Na2 resp. S äro positivt
elektriskt laddade och O resp. 03 negativt. Men oaktadt utjämningen mellan
de båda elektricitetssorterna i Na20 och S03 blir i den förra litet positiv,
i den senare litet negativ elektricitet i öfverskott, hvilket gör att dessa
båda kroppar förenas till natriumsulfat Na2O.S03. På samma sätt säger
Werner, hvilken väl bäst representerar de nuvarande oorganiska
kemisternas åskådningssätt, att NH3 och HCl bindas ihop af en »bivalens» till
NH3.HC1. Werner’s argumentering är mycket svag. Han säger: HCl
är god ledare, och adderas NH3 därtill, förändras ej HCl:s egenskap i
NH3.HC1 att vara god ledare. Likaså är H20 dålig ledare, och adderas
H3N därtill, så är fortfarande H20 i NH3H20 dålig ledare Han
betänker ej, att, om till den dåliga ledaren CH3COOH adderas ammoniak,
så fås en god ledare, saltet ammoniumacetat.

Enligt Werner (och äfven enligt Abegg) borde i NH3.HC1 det vid
H stående vätet ha andra egenskaper än de vid N bundna. Då borde
också substitutionsprodukten NRH2.HC1 vara olika NH3.RC1. Alla
försök att finna en sådan isomeri ha misslyckats, och vi sluta däraf, att
alla väteatomerna i NH4C1 äro bundna på samma sätt, d. v. s. att de
Äro positivt laddade och attraheras af negativa laddningar, som finnas på
kväfveatomen. Dessutom binder denna en negativt laddad kloratom och
bär därför själf på en punkt en positiv laddning. Kväfveatomen är
således försedd med fyra negativa och en positiv laddning.

Om vi nu ha en ammoniakmolekyl H3N och till denna närma en
klorvätemolekyl HCl, hvardera försedda med sina laddningar, så kommer
HCl-molekylen att vrida sig så, att den negativt lad- Ci— + t\t ~~H +
•dade kloren kommer närmast intill kväfvets fria posi- j\ ""H †

tiva laddning och det positivt laddade vätet närmast ~ "" "r

kväfvets fria negativa laddning. En attraktion äger då rum mellan de
båda molekylerna, och det är ej svårt att beräkna den potentiella
energien vid ett visst afstånd mellan dem. Antages för enkelhetens skull
afståndet d mellan H:s och Chs laddningar vara lika med afståndet
mellan kväfvets båda fria laddningar, och sättes afståndet mellan de båda
molekylerna lika med e, så fås följande värden på den potentiella energien
P, uttryckt som funktion af e:d.

e:d P I e:d P | e:d P

10 0.010 | 1 0.586 | 0.2 1.612

5 0.038 I 0.514 1.000 ! 0.05 1.900

3 0.103 j 0.5 1.106 j (0 2 ),

2 0.211 ! 0.3 1.425 i

P är uttryckt såsom bråkdel af den potentiella energien hos två laddade
partiklar, som befinna sig på afståndet e. Denna enhet har valts
emedan attraktionen mellan två på detta sätt laddade atomer anses (enligt
Helmholtz) vara den kraft som sammanhåller dem till en molekyl. För
hvarje laddning, motsvarande en valens, ha vi att antaga, att den består

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:32:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkemtid/1906/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free