- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / Adertonde årgången. 1906 /
40

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

40

par minuters upphettning till omkring 4,000°, en temperatur vid hvilken
järnet smälter som vax och öfvergår i ånga, afbrytes strömmen och den
bländande degeln nedsänkes i kallt vatten tills den blott är rödglödande.
Vid öfvergången från flytande till fast form tilltager järnet i volym, och
vid afkylningen i vatten stelnar järnet först på ytan, och detta stelnade
järn öfvar sedan ett kraftigt tryck på den inre smälta massan, och när
denna sedan i sin tur hårdnar, uppstår ett enormt tryck, hvarunder det
upplösta kolet utskiljes i genomskinlig form såsom mikroskopiskt små
verkliga diamanter med alldeles samma egenskaper som de naturliga. Att
utlösa dessa diamanter ur järnklumpen är en långsam och obehaglig
operation. Först löses järnet i kungsvatten, men sedan återstår en
blandning af grafit, mjukt kol, svarta diamanter och ett litet antal
genomskinliga ofärgade diamanter samt dessutom karborundum och korund.
Att med kemiska medel aflägsna kol och grafit ur denna blandning är
ganska mödosamt och erbjuder intet särskildt intresse. Däremot
förtjänar det omnämnas, att Moissans diamantkristaller emellanåt sprungo
sönder i ännu mindre några veckor efter framställningen, beroende på
den starka inre spänningen.

Kok- och smältpunkt för kol.

I allmänhet är ett ämnes kritiska temperatur iy2 gånger dess
absoluta kokpunkt, därför skulle den kritiska temperaturen för kol vara
omkring 5,800°; den absoluta kritiska temperaturen dividerad med det
kritiska trycket är för intet undersökt element mindre än 2y2, hvilket
är det värde, som Beivar funnit för väte. Det kritiska trycket kan
därför ej vara öfver 2,320 atm.

Kol och arsenik äro de enda element, samt koldioxid och fluorkisel
de enda föreningar, hvilkas smältpunkt ligger högre än deras kokpunkt.
Smältpunkten för arsenik är omkring 1.2 gånger dess absoluta kokpunkt
samt för koldioxid och fluorkisel omkring 1.1 gånger deras kokpunkt.
Med tillämpning af dessa förhållanden skulle kolets smältpunkt vara
omkring 4,400°.

Vi hafva alltså följande värden för kol:

kokpunkten = 3,870° abs. kritiska temperaturen = 5,800°,

smältpunkten = 4,400° » kritiska trycket = 2,320 atm.

39120
Härur kan man genom Van der WaaVs formel: log. P = 10.il–––——

«beräkna, att vid smältpunkten 4,400° måste finnas ett tryck af 16.6
;&tm. För öfrigt ger formeln följande resultat:

Temperatur Tryck
abs. atm.

3,870° 1 kokpunkt

4,000° 2.14

4,200° 6.25

4,400° 16.6 smältpunkt

4,600° 40.4

4,800° 91.2

lemperatur lryck

abs. atm.

5,000° 193

5,200° 386

5,400° 735

5,600° 1,330

5,800° 2,320 kritisk temperatur.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:32:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkemtid/1906/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free