Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
Den försändes från fabriken i hermetiskt tillslutna bleckburkar. Om
den skäres med knif eller filas, fås en vackert metallglänsande yta med
en dragning af färgen i gult, nästan som vismut. Snart nog anlöpes
ytan och blir brun. Metallen är ganska seg, så att det är förenadt med
en viss svårighet att förmedels mejsel stycka den. Kalcium är hårdare
än bly och tenn, men mjukare än zink och magnesium. Dess specifika
vikt är c:a 1.5. Den smälter vid 760°, men tänder sig i syrgas redan
vid 300°. Upphettad i vanlig bunsenbrännare blir den glödande. Den
antändes dock först efter upphettning i en stark teclurbrännare eller
blästerlåga. Vid förbränningen bildas en gråhvit, svampartad massa, som
med vatten utvecklar ammoniak. Detta visar, att vid förbränningen
bildas jämte CaO äfven Ca3N2. Kalcium är en af de få kroppar, som
brinna i kväfgas. Vid tillräcklig upphettning tänder den sig och
förbrinner till en bronsgul kropp Ca3N2.
Om den förbrännes i ammoniakgas bildas en blandning af CaH2
och Ca3N2.
Vid vanlig temperatur inverkar vatten ej så starkt på metallen,
men reaktionen stegras häftigt vid upphettning.
En mycket egendomlig egenskap hos kalcium beskrifves i
januarihäftet af Berichte för i år utaf Doermer > hvilken funnit den vara explosiv
för slag. Denna iakttagelse är förut gjord af Goodwin. Denne smälte
i ett järnrör tillsammans några stycken kalcium och erhöll så röd violetta,
kubiska kristaller med en halt af 0.46 % Fe203— utgångsmaterialet höll
blott 0.0 3 % Fe203. Dessa voro mjuka och exploderade vid uthamring.
Doermer fann, att prof från Bitterfeld på kalcium såväl i stångform som
pulveriseradt visade denna egenskap. Om man hamrar ut metallflittror,
så att de bli tillräckligt tunna, så explodera de likt knallpulver. Enär
möjligen denna egenskap kunde lägga hinder i vägen för metallens
praktiska användning, synes den vara synnerligen beaktansvärd.
Doermer säger sig ha funnit att, om hammare och stad med
smärgelduk befrias från rost, så går det blott sällan och med stor svårighet att
bringa metallen till explosion. Man kunde på grund däraf antaga, att
explosionen skulle förorsakas af rostens syre, hvilket i viss mån bestyrkes
af Goodwin^ förut omnämnda försök. Å andra sidan är explosionen
väl för stark för att enbart kunna föranledes af den reducerade rostmängden.
Professor Cohen har framkastat den tanken, att denna företeelse
skulle vara analog med den af Davy beskrifna explosionen af platina —
nämligen bero på ockluderad vätgas. Vid upphettning till rödglödgning
afgaf 50 cm.3 kalciumpulver c:a 25 cm.3 vätgas, hvilken vid afsvalning
åter upptogs — i senare fallet troligen under bildning af CaH2.
En annan egendomlig iakttagelse är gjord af Doermer. Om en hög
kalciumpulver antändes, så förbrinner den vanligen momentant under
stark ljusutveckling. Men emellanåt, om antändningen göres blott på en
punkt, så fortskrider elden sakta glimmande från antändningsstället
genom hela massan, hvilken härvid sintrar samman till en smälta af
metalliskt kalcium, hvarjämte gasformiga förbränningsprodukter afgå.
Göres denna operation i en degel, så att luften mera afstänges, så bildas
en regulus och gasflammor slå ut. Den så erhållna metallen är mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
