Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
gulfärgad och spröd samt visar större motståndskraft mot inverkan af
vatten och fuktig luft. Ett stycke fick ligga åtta dagar i luften utan att
dess yta vidare förändrades, under det ett stycke vanligt kalcium
öfverdrogs af en ganska tjock skorpa.
Nyare rön om stärkelsen.
Ref. af i. G. Ekstrand.
Man antager i allmänhet, att stärkelsekornet är en kemiskt homogen
substans med undantag af en ringa mängd amylocellulosa samt ett spår
mineralämnen och proteinsubstanser, äfvensom att de olika lager, som
man kan iakttaga i kornet, skilja sig blott genom en fysikalisk olikhet,
betingad af lagerföljden, i det att genomtränglighet och motstånd mot
olika reagenser sammanhänga därmed. Vidare anser man förmågan att
bilda mer eller mindre beständiga klister vara ett specifikt kännetecken
på stärkelsesubstansen och stärkelseklistrets förvandling till en tunn
vätska vara första steget till dess försockring.
I enlighet med dessa antaganden har man förklarat detaljerna af
jodreaktionen samt syrors och maltextrakts inverkan på den naturliga
stärkelsen. På senare tiden hafva emellertid fransmännen Maquenne och
JRoux utfört omfattande undersökningar öfver hithörande frågor och funnit
hittillsvarande åsikter om stärkelsens natur i flera afseenden oriktiga.
Uppslaget till dessa nya rön var den iakttagelsen, att stärkelseklister
efter någon tid afsatte en olöslig substans, som utrörd med kallt vatten
ej gaf jodreaktion men efter upphettning med vatten till 100° löste sig
och i detta tillstånd förhöll sig som stärkelse. Denna substans kallas
af författarne artificiell stärkelse.
I. Den naturliga stärkelsen är en blandning af
amylocellulosa och en slemmig, ej stärkelselik substans.
Allt efter framställningssättet är den artificiella stärkelsen ej annat
än mer eller mindre ren amylocellulosa. Den lämnar med diastas 96—
98 °4 maltos, medan vanlig stärkelse under samma förhållanden blott
lämnar 82 %. Förutsatt att denna skillnad beror på närvaron i
stärkelsen af en icke inverterbar kropp, som vid framställning af artificiell
stärkelse delvis afskiljes, hafva förfT. försökt att ytterligare rena den
artificiella stärkelsen genom lösning i vatten, återgång till stärkelse och
förnyad behandling med vatten. Efter 3 gånger upprepad behandling
på detta sätt lämnade 10 gr. en föga löslig artificiell stärkelse, som
erhölls genom utfällning af amylocellulosa och efter lösning i vatten vid
100° gaf 4.7 gr. af en produkt, som försockrad vid 56° i klar lösning
lämnade 102 % maltos af torrsubstansen. Det erhållna utbytet, som
ligger det teoretiska, 105 %, ganska nära, visar, att den använda
metoden leder till en rening af den ursprungliga stärkelsen och därjämte,
att stärkelsen kan erhålles i sådan form, att maltets enzymer fullständigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
