Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
nya, som tillkommit, vänder ej upp och ned på det gamla, men
synkretsen har ansenligt vidgats. De sedan gammalt kända fakta i afseende
på atom och element stå kvar, men teorierna, det generaliserade uttrycket
för alla kända fakta, hafva i samband med upptäckten af radioaktiviteten,
haft att inpassa några nya fakta af främmande, att ej säga revolutionär
natur. Den härigenom framkallade utsträckningen af teorierna har dock
icke varit revolutionär; det är tvärtom förunderligt, huru lätt en god
teori låter anpassa sig till en ny sanning, skenbart af diametralt motsatt
karaktär, och detta ej blott genom en fintlig tolkning, utan på ett sätt,
som kommer forskaren att känna sig stå på säker grund. Det bästa
kriteriet på de nyare åsikterna var, att den nyvunna kunskapen
harmonierade med den gamla och blott gaf en djupare mening däråt.
För mer än femtonhundra år sedan symboliserades enligt Berthelofs
undersökningar, materien allmänt genom en orm, som bet sig i stjärten,
och försedd med motto’t »ev ro Tian» (ett i allt). Denna symbol användes
af grekerna, hvilkas inbillningskraft, okontrollerad som den var af verklig
naturkunskap, vida öfverträffade äfven den mest avancerade teori i våra
dagar, i det den antog, att den materiella evolutionen fortgick i en cirkel,
och grekerna kommo därför på intuitionens väg till ett system på en
gång kontinuerligt, enhetligt och evigt, undvikande de med processens
början och slut förbundna svårigheterna, hvilka för närvarande göra oss
bekymmer. Från denna tid tills helt nyligen fortskred den experimentella
kunskapen ständigt längs linier, som syntes nästan utesluta möjligheten
af en materiens kontinuerliga evolution, om också föreställningen därom
aldrig varit helt borta. Vi hade Boylens definition på ett element såsom
en substans som ej kunde till sitt väsen förändras eller afgifva enklare
delar, och såsom en följd däraf den oafbrutna tillvaron af jämförelsevis
få konstituerande element under alla kemiska växlingar. Lagen om
multipla proportioner och Daltoris atomteori ledde till föreställningen
om atomerna i den moderna experimentella meningen såsom enheterna
i alla kemiska förändringar, de murstenar, af hvilka alla molekyler äro
uppbyggda och i hvilka de åter kunna uppdelas. Spektroskopet och
meteoriter, som komma till oss från aflägsna trakter i rymden, bevisade, att
hela världsaltet hade i hufvudsak samma materiella sammansättning.
(Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
