Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
Skifferoljeindustrien i Skottland och Frankrike.
Autoreferat af Gust. Hellsing.
I ett förord till en afhandling med samma titel i S. G. U. årsbok
l 1907 redogör prof. J. G. Andersson för möjligheterna att inom Sverige
grunda en skifferoljeindustri af väsentligen samma slag, som den af mig
beskrifna, i Skottland och Frankrike existerande.
Råmaterialet skulle hos oss blifva den kambriska alunskiffern, som
förekommer i sådana mängder, att den måste betraktas såsom landets
största tillgång af mineraliskt bränsle, till och med öfverträfFande
torf-mossarnas, hvilkas värmevärde beräknats vara lika med värmeeffekten
hos fyra milliarder ton stenkol.
Enbart inom Kinnekulles, Billingens och Falbygdens
kambro-silur-områden intager alunskiffern en areal af c:a 500 kvkm., hvilket med en
mäktighet hos lagrets brännbara del af omkring 12 m. och en sp. vikt
hos skiffern af 2.22 ger en skiffermängd af 13.3 milliarder ton, eller i
värmemängd motsvarande ungefär 1.8 milliarder ton stenkol.
Dessutom äger alunskiffern en betydande utbredning i Halle- och
Hunneberg, i Närke och Östergötland, på Öland o. s. v.
De skottska skiffrarnas oljeutbyte uppgår till 140—170 liter per ton
skiffer, medan dock äfven skifferflötser af 67—80 liters oljeutbyte
bearbetas. De franska skiffrarna äro vida fattigare, med ett oljeutbyte af
endast 25—76 (medeltal 44) liter per ton.
Hufvudmassan af den svenska alunskiffern synes vara vida
olje-fattigare än de skotska och äfven de bättre franska skiffrarna, i det att
oljeutbytet är endast 20—40 liter per ton, i vissa fall ännu mindre. Men
det finnes i vårt land också mycket betydande förekomster med ett utbyte
af 60—80 liter per ton, d. v. s. tal, jämförliga med de bättre franska.
Ur den svenska råoljan erhållas vid raffinering ungefär samma
förädlade produkter som i Skottland och Frankrike, dock med det undantag,
att man åtminstone hittills ej lyckats hos oss utvinna fast paraffin, ehuru
paraffinkolväten ingå i den svenska skifferoljan.
I Skottland och Frankrike erhålles ammoniumsulfat såsom en ytterst
värdefull biprodukt vid skifferdestillationen, till en mängd i Skottland
af 2—19 (medeltal 7) kg. per ton skiffer och i Frankrike 4.6—7.8
(medeltal 5.6) kg. (allt enligt analyser; med användande af skotsk metod vid
destillationen blir det praktiska utbytet större).
Ammoniakutbytet af de svenska skiffrarna är växlande; af försök,
anställda med tämligen oljerik skiffer, har man beräknat ett praktiskt
utbyte af 6 kg. ammoniumsulfat per ton skiffer.
Svafvelhalten är i de utländska oljeskiffrarna ringa, medan den
svenska alunskiffern innehåller en betydande mängd, 6—8 %. Denna
höga svafvelhalt har hittills ansetts vara en tungt vägande olägenhet vid
alunskifierns användande för oljedestillation, enär den erhållna oljan är
starkt förorenad af svafvelföreningar. Emellertid har af mig föreslagits
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
