Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
Fig. 2.
Om man belyser en sådan cell finner nian, att motståndet icke genast
faller till det för ifrågavarande belysning svarande, utan det åtgår en
viss tid, till dess detta värde ernås; äfvenså återtager selencellen, då
belysningen upphör, icke genast sitt förra motstånd, utan det dröjer en
stund, innan detta inträffar. Denna egenskap kallar man tröghet.
Trögheten är olika hos olika celler. Man har funnit att vid för öfrigt lika
anordning hafva celler af ringa tröghet stort motstånd och sådana med
stor tröghet mindre motstånd.
Jag skall här göra ett par försök, som visa selenets ljuskänslighet,
på samma gång man tydligt märker dess tröghet. Vidstående fig. 2 visar
anordningen. Se är selencellen,1) a är
strömkällan, b är ett relä, som, om en tillräckligt
kraftig ström går igenom dess trådspole, sluter
strömmen i en annan strömkrets med
strömkällan c, i hvilken ringklockan e är inkopplad.
Förblir selencellen i mörker, är dess motstånd
för stort för att en tillräckligt kraftig ström skall
kunna gå fram och påverka reläet; belyser jag
däremot cellen, så höra vi att klockan ringer.
Motståndet i selencellen är nu mindre, reläet sluter strömmen i
strömkretsen c, och klockan börjar ringa. Men vi märka tydligt, att det dröjer
en eller två sekunder efter belysningens början, innan klockan kommer i
verksamhet, äfvensom att den fortsätter
ringa några sekunder efter det belysningen
upphört, detta till följd af selencellens nyss
omtalade tröghet. Att selenet icke desto
mindre reagerar för hastigt på hvarandra
följande ljusimpulser visar följande försök.
Jag har här en cirkelrund skifva & (fig. 3),
som helt nära periferien är försedd med
flera hål på något afstånd från hvarandra.
På ena sidan af skifvan har jag placerat
en n ernstlampa a, på andra sidan midt
framför nernstlampan befinner sig
selencellen Se, som är inkopplad i en
strömkrets, i hvilken äfven en telefon d är insatt. Sätter jag nu skifvan
i rotation, så belyses och förmörkas selencellen omväxlande, och i
telefonen höres en ton, som är desto högre ju snabbare skifvan roterar.
Betecknar man med en kurva de förändringar i ledningsförmåga en
selencell vid belysning och förmörkelse undergår under en viss tid, så
erhåller man selencellens tröghetskurva.
Är trögheten mycket stor, kan det hända, att det dröjer flera minuter,
jå till och med timmar, innan selenet återtager sitt ursprungliga stora
motstånd. Såsom synes af vidstående kurvor ändrar sig strömstyrkan
*) Den vid försöken använda selencellen var från Max Kohl i Chemnitz och
hade en känslighet = 41, d. v. s. dess motstånd, som i obelyst tillstånd var 50,000
ohm, sjönk vid belysning till 1,200 ohm, således till J/41 a^ ^et ursprungliga
motståndet.
a
Fig. 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
