Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
demiens septembersammankomst samma år aflämna en ganska noggrann
karakteristik öfver det nya grundämnet. Cleve hade fått atom vikten ati
sjunka ända ner till 45. Härmed visade sig Skandium identiskt med
det hypotetiska element, elcabor, som Mendelejeff 8 år förut (l871) i sin
klassiska afhandling: »Die periodische Gesetzmässigkeit der chemischen
Elemente» förutsagt. Cleve visade ock, att de egenskaper i öfrigt, som
Mendelejeff angifvit för ekabor, i hufvudsak stämde väl med Skandium.
Atom vikten var dock l enhet lägre, 44 i stället för 45. Detta resultat
väckte naturligtvis den största uppmärksamhet i den kemiska världen.
Det innebar en ny, i ordningen den andra, bekräftelsen på M:s spådom.
Den första var s. b. Lecoq de Boisbaudrans upptäckt af gallium af år
1875, som sammanföll med M:s ekaaluminium. Den första bekräftelsen
hade låtit vänta på sig endast 4 år, den andra 8 år, den tredje dröjde
längre; den kom efter 15 år i form af Winkler s germanium, identiskt
med Mendelejeff s ekasilicium.
Efter ett års fortsatt arbete hade Nilson en ny undersökning öfver
Skandium färdig. Hans atomviktsbestämningar hade gifvit honom talet
44,03, således en enhet lägre än Cleves atpmvikt och man kan säga
precis sammanfallande med den af Mendelejeff beräknade atomvikten
för ekabor. Nilsson hade f. ö. äfven han framställt en rad föreningar
af Skandium. Bland dessa erbjuder kaliumsulfat-dubbelsaltet ett visst
intresse.
Som bekant plägar man indela de sällsynta jordarterna i 2 grupper
allt efter sulfatens löslighet i en mättad K2S04-lösning. De s. k.
cerit-jordarnas sulfat äro däri olösliga, ytterjordarnas lösliga. Cleve fann
skan-diumdubbelsulfatet vara lösligt däri; Nilson angaf det såsom alldeles
olösligt. Enligt Cleve hör således Se till ytterjordarria, enligt Nilson
till ceritjordarna. Cleve hade f. ö. funnit en mycket besynnerlig
sammansättning på saltet: Sc2(S04)3 -f 2K2S04. Nilson uppvisade, att det
hade sammansättningen Sc2(S04)3 + 3K2S04.
Cleve hade ur 7 kg. gadolinit och 15 kg. yttrotitanit erhållit
tillsammans något öfver l gr. skandiumoxid; Nilson ur 10 kg. euxenit,
jämte rester från Cleves material 2,gr., således i båda fallen ytterligt litet.
Enligt Cleves beräkning innehåller gandolinit icke mer än mellan 0,002
och 0,003 procent Skandium och yttrotitanit något mera, dock ej mer
än 0,005 procent. Skandium måste därför räknas såsom ett af de
sällsyntaste af alla grundämnena på jorden, isynnerhet som det blott hade
påträffats i 3 i och för sig mycket sparsamt förekommande mineral. I
denna tro har den kemiska världen lefvat i 28 år och några nya kemiska
undersökningar öfver Se hafva ej heller under denna tid förekommit i
litteraturen. Ämnet var ej vidare inbjudande, isynnerhet som Urbain
förgäfves sökt efter Se i åtskilliga jordartsmineral.
En vändpunkt har emellertid inträdt i och med detta år. I juni,
publicerade sir William Crookes en afhandling om Skandium. På grund
af skaiidiums så utomordentligt karakteristiska spektrum hade Crookes
företagit sig att på spektralfotografisk väg undersöka tillsammans 53
olika jordartsmineral på skandiumhalt. Positivt resultat fick han blott,
i tio fall, ocK egendomligt nog kunde han enligt den använda metoden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
