Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
och a-Herculis, som redan lämnat solens utvecklingsstadium långt bakom
sig, ser man Sc-linierua oförändrade.
Att det verkligen skulle förefinnas en sådan skillnad mellan
sammansättningen hos solen och stjärnorna å ena sidan och hos jorden å
den andra, var ju föga antagligt, då man i sådant fall skulle stöta pä
*en motsägelse mot det kosmogenetiska uppfattningssätt, som antager ett
gemensamt ursprung för alla himmelskroppar. Sannolikare var, att man
icke ihärdigt nog sökt efter Skandium, alldeles såsom fallet varit med
helium, som ju ock först upptäcktes i solen.
På grund häraf började Eberhard att söka efter Skandium på
spek-tralanalystisk väg redan år 1901 således säkerligen långt före Crookes.
Han började, som naturligt var, med euxeniter och gadoliniter,
hvilka tjänat Nilson och Cleve till utgångsmaterial. Han fann
emellertid intet Skandium, alldeles såsom jag anmärkt om Crookes. Hans
{såsom förmodligen äfven Crookes’) mineralprof härstammade dock från
annan fyndort. Först sedan han erhållit gadolinit från Ytterby,
lyckades han däri påvisa Skandium. Men härvid gjorde han en annan
iakttagelse, som beredde honom en stor öfverraskning. Sedan han 3 ggr
efter hvarandra uppslutit det finrifna mineralpulvret med syra och så
löst all gadolinit, återstod en del gångartspulver olöst. Det befanns nu,
att, då han kom att undersöka äfven detta, det innehöll nästan lika
mycket Se som gadoliniten själf. Gångarten vid Ytterby utgöres som
bekant af fältspat, glimmer och glimmerskifler. Vid undersökning på
hvar af dem särskildt, visade sig alla 3 hålla Se; glimmer och
glimmer-skiffer t. o. m. i rätt betydlig grad. Härmed var för första gången kon*
stateradt, att Se äfven kan finnas för handen i andra mineral än sådana,
hvari sällsynta jordarter ingå. Eberhard undersökte nu en mängd
glimrar, glimmerskiffrar, graniter och gneiaser från olika fyndorter, och nästan
alla prof utföllo positivt. Häraf föranleddes han att utsträcka sin
undersökning till så många mineral och bergarter som möjligt och från så
många och så vidt skilda fyndorter som möjligt.
På hans metod hinner jag ej vidare ingå. Blott så mycket torde
jag böra nämna, att vid de sällsynta jordartsmineralen, isynnerhet ti tan ät
och niobat den spektralanalytiska undersökningen måste föregås af en
tämligen ingående kemisk bearbetning, vid de öfriga åter kan
mineralpulvret direkt undersökas; vidare att tämligen stora substansmängder
måste användas (omkr. l/% gram) och slutligen att upphettningen i
ljusbågen måste fortsättas så länge öfverhufvud några linier äro synliga.
Upphettningen motsvarar en fraktionerad destillation, där det
lättflyktigaste bortgår först. Skandiumoxiden hör till de svårflyktigaste
be-ståndsdelarne.
Eberhard har nu undersökt tillsammans 368 mineral eller
bergarter, af dem fann han Skandium mer eller mindre tydligt i icke mindre
än 241 st., d. v. s. i ungefär förhållandet 2:3. Han fann Se i snart
sagdt alla möjliga olika slags mineral. Jag nämner såsom exempel några:
amfibol, augit, basalter, beryllmineral (särskildt smaragd, blyglans, klorit
och kloritskiffer, diallag, dioriter, gabbro, så godt som alla undersökta
glimrar, glimmerskiflFrar, gneisser och graniter (40 st. graniter från olika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
