Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
världsuppfattningen och påstod till och med, att i en kemisk förening,
t. ex. svafveljärn, dess beståndsdelar, svafvel och järn, ej förefinnas.
Ostwald’s åsikter väckte mycken motsägelse, särskildt från Boltemanrfs
och Planetts sida. Ostwald och hans anhängare utvecklade å sin sida
den så kallade energetiska naturuppfattningen, enligt hvilken energien är
det ojämförligt viktigaste i naturen och materien anses såsom något
sekundärt, såsom »energibärare». Denna riktning betraktas emellertid af
de flesta naturforskare såsom fullkomligt steril; ingen ny upptäckt har
ännu möjliggjorts af densamma.
Den moderna utvecklingen af elektricitetsläran, särskildt genom J. J.
Thomson’® och hans lärjungars arbeten, har lämnat ett mycket värdefullt
material för bedömandet af den föreliggande frågan. Redan Faraday^
lag (1834) säger, att alla en värdiga atomer bära samma elektriska
laddning i de saltlösningar, hvari de finnas. Helmholtz drog konsekvensen
af denna sats och talade om enhetsladdningen, d. v. s. den laddning
som finnes på en envärdig atom (vi säga nu ion) och hvaraf inga
bråkdelar förefinnas, det vill säga äfven elektriciteten består af minsta
smådelar, som alla äro sinsemellan lika. Thomson har utvecklat denna
hypotes i mycket hög grad uti sina böcker »Electricity and matter» och
»The corpuscular theory of matter». Den minsta elektricitetsmängd som
existerar, »elektricitetsatomen», förefinnes ej blott förenad med de
en-värdiga ionerna i salter, utan också i de så kallade elektronerna, som
exempelvis ge sig tillkänna i katodstrålarna samt på ionerna af, igenom
exempelvis katodstrålar ioniserade gaser. Dessa ioner besitta bland annat
den egenskapen att kondensera ångor, t. ex. vattenånga. Thomson
lyckades nu att uppmäta den mängd elektricitet, som finnes på ett visst
räknadt antal vattendroppar, kondenserade på luftioner. Då hvarje droppe
motsvarar en ion, så kunde han härur beräkna laddningen på hvarje ion.
Denna befanns vara 3.4.10"10 elektrostatiska enheter. Ur Faradays lag
beräknar man laddningen på en gram väteioner (i lösningen af en syra
uti vatten) vara 96,500 Coulomb eller 28,950. l O10 elektrostatiska enheter.
Då nu en gram väte fyller 11,200 kbcm. vid 0° och 760 mm. tryck,
så är totalladdningen af de i en kbcm. befintliga väteatomer 2.59.1010
elektrostatiska enheter. Antas nu enhetsladdningen vara den, som föres
af en luftion enligt Thomson’® bestämning, så finner man, att antalet
atomer i en kbcm. vätgas vid 0° C. och 760 mm. tryck är 76.1018.
Jämt hälften så många molekyler 38. l O18 finnes i en kbcm. vätgas eller
hvilken annan gas som helst vid 0° C. och 760 mm. tryck.
Den nyaste och utan tvifvel noggrannaste bestämning på detta
område utfördes nyligen (1908) af Rutherford och Geiger. De funno
enhetsladdningen vara 4.6 5. l O10 elektrostatiska enheter eller antalet
molekyler 27.8.1018 uti en kbcm. gas vid förenämnda temperatur och tryck.
Detta tal äger en synnerlig betydelse därigenom, att det inom en procent
öfverensstämmer med det af Planck ur optiska mätningar beräknade
värdet för enhetsladdningen, 4.6 9. l O10 elektrostatiska enheter. Vid denna
beräkning, för hvars detaljer här icke är plats att redogöra, använder
Planck de konstanter, som ingå i den Stefariska, lagen för strålningen
och den TFien’ska lagen om energifördelningen i normalspektrum. Dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
