Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
såsom Saeyer visat. Man kan redan häraf vänta, att den omvända
reaktionen, salpetersyrans hydroly tiska spaltning i salpetersyrlighet och
vätesuperoxid icke kan ske eller åtminstone endast i så ringa grad, att
densamma analytiskt ej kan påvisas. I senare riktningen sker den som
bekant vid den s. k. Garo’s syra (monosulfopersyra), HOS02OOH, hvilken
under lämpliga betingelser hydrolytiskt spaltas i svafvelsyra och
vätesuperoxid. Reaktionen kan alltså här gå i båda riktningarna.
Den mest karakteristiska egenskapen hos persyror är deras
benägenhet att, särskildt under ljusets inflytande, spontant utveckla syrgas, en
egenskap som blir mera framträdande ju mera koncentrerad syran är.
Salpetersyran betraktad som en persyra är nu visserligen den beständigaste
af alla dylika syror, men i högkoncentreradt tillstånd afgifver den dock
äfven vid vanlig temperatur, särskildt under ljusets inflytande, syrgas, en
sak som ej sällan varit ödesdiger för människors hälsa och lif. Äfven
salpetersyrans oxiderande förmåga erinrar om persyrorna. Den oxiderar
sålunda äfven i utspädd lösning och i mörker samt vid vanlig
temperatur jodvätesyra, om än denna process fortgår mycket långsamt.
Alkalinitraterna sönderfalla som bekant vid upphettning i nitrit
och syrgas. Det var den förnämsta metoden Scheele begagnade sig af
på sin tid för att framställa denna gas. Härmed kan i viss grad
jämföras alkalis katalytiska verkan på vätesuperoxidens sönderdelning.
Persyrorna, särskildt Caro9s ofvannämnda monosulfopersyra, karakteriseras
däraf, att de öfverföra anilin i vattenlösning i nitrosobenzol, C6 H5 NO,
en reaktion som enligt E. Bambergers hithörande vackra arbeten föregås
af bildningen af fenylhydroxylamin C6H6NHOH. Denna reaktion
finnes visserligen icke vid salpetersyran. Ammoniumnitrats öfverförande
i kväfoxidul och vatten vid upphettning torde emellertid kunna antagas
som en hithörande reaktion. Ingenting hindrar nämligen antagandet, att
härvid bildas primärt nitrosoväte, HNO (undersalpetersyrlighet, som
sekundärt sönderfaller i kväfoxidul och vatten).
Det kan nu visserligen synas egendomligt att kväfvet i salpetersyran
skall vara trevärdigt, då det dock i ammoniumföreningarna faktiskt är
5-värdigt. Man må emellertid väl erinra sig, att i ammoniumföreningarna
är en valens bunden vid en negativ radikal, och att det är faktiskt
omöjligt att erhålla en förening med 5 positiva radikaler. Det är också
väl bekant, att om de väte i ammoniak substituerande radikalerna äro
alla eller endast en af dem af mera negativ karaktär, så upphör
förmågan att bilda ammoniumföreningar. I salpetersyran, betraktad såsom
skulle kväfvet vara bundet i alla 5 valenserna vid negativa element
eller kornplexer. Nu finns det dock icke såsom vid fosforn någon NC15,
icke ens en NF15. Denna omständighet talar ock för oförmågan hos
kväfvet lika väl att binda 5 negativa radikaler som 5 positiva,
Historiskt sedt hvilar den vanliga uppfattningen af salpetersyrors
byggnad på typisk grund: H.O.H,H.O.N02. Denna typiska
byggnad kombinerade FranTdand sedermera med sitt valensbegrepp, sådant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
