Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såsom J. J. Thomson, Larmor och Lorentz uttalade åsikten, att atomerna
vore att anse som sammansatta bildningar, bestående af elektriskt laddade
partiklar, hvilka befinna sig i hastig svängning eller kretsformig rörelse.
Enligt R. och Soddy är i öfverenstämmelse härmed radioaktivitetens
uppkomst och försvinnande att anse som resultatet af förändringar —
icke i molekylen — utan i atomen själf. De radioaktiva grundämnena
äro följaktligen underkastade en verklig sönderdelning, så att under
hvarje tidsenhet en bestämd bråkdel af de för handen varande atomerna
uppdelas i å ena sidan exempelvis en α-partikel, å andra sidan en rest,
som representerar atomen af ett nytt grundämne, hvilket genom sina
såväl fysiska som kemiska egenskaper bestämdt afviker från
modersubstansen. Detta nya grundämne kan sedan i sin ordning sönderfalla på
liknande sätt och så undan för undan, till dess slutligen en atom af
större stabilitet uppkommer. Omvandlingen af de radioaktiva elementen
sker alltså gradvis och leder till en intermediär bildning af ett antal
mer eller mindre obeständiga öfvergångsformer. En dylik mellanform
kallas efter R:s förslag ett metabolon. α-Partiklarna äro enligt denna
uppfattning att anse som små fragment af den sönderfallande atomen.
De särskilda öfvergångsformerna karakteriseras i främsta rummet
genom sin omvandlingshastighet, som mätes genom radioaktivitetens
aftagande. Den ur dessa mätningar framgående radioaktivitetskonstanten
λ, som är fullkomligt oberoende af temperaturen, anger, huru stor
bråkdel af de förhandenvarande atomerna, som under en sekund sönderfaller,
och dess reciproka värde 1/λ är ett uttryck för atomernas »medellifslängd».
Dessa konstanter äro för identifieringen af ett metabolon af samma
betydelse som atomvikten för ett stabilt grundämne. De utförda
mätningarna hafva gifvit vid handen, att nämnda medellifslängd varierar från
några få sekunder till tusentals millioner år.
Äfven genom vanliga analysmetoder, grundade t. ex. på olikhet i
diffusionshastighet, flyktighetsgrad och löslighet, hafva f. ö. i flera fall de
olika metabolerna kunnat särskiljas från hvarandra och från de element,
ur hvilka de uppstått.
I förening med Barnes har R. bestämt den värmeutveckling, som
åtföljer uppkomsten af de successiva radioaktiva produkterna af radiums
omvandling, och funnit, att densamma är proportionell med den mängd
α-strålar, som utsändes. Den vid de radioaktiva omvandlingarna
utstrålade energien härrör enligt disintegrationsteorien från atomernas
explosionsartade sönderfallande, hvarvid elektriskt laddade smådelar utslungas
i rymden med enorm hastighet, och när de stöta på hinder, frambringa
de verkningar, hvarigenom strålarna ge sig tillkänna: värmeutveckling,
fluorescens, ionisering af gaser o. s. v. Att denna i atomerna inneboende,
högst betydande energimängd i allmänhet är latent, beror uppenbarligen
därpå, att de kemiska och fysiska agentier, af hvilka vi kunna betjäna
oss, äro otillräckliga att söndersplittra atomerna, hvarför dessa också
hittills kunnat gälla för att vara praktiskt sedt odelbara. I samband
härmed står det ofvan antydda sakförhållandet, att de radioaktiva
omvandlingafna i vissa hänseenden befunnits afgjordt skilja sig från de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
