Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vanliga molekylära reaktionerna, som kemien eljest behandlar, framför allt
däruti att de icke röna något inflytande af äfven de största ändringar i
temperatur, tryck, aggregationstillstånd o. s. v.
I samband med utvecklingen af disintegrationsteorien uttalade R.
(1903) den förmodan, att radium vore en sönderdelningsprodukt af något
af de i pechblende förekommande elementen, sannolikast uran. Är denna
förmodan riktig, borde i uranmineralen ett radioaktivt jämviktsläge
förefinnas mellan uran å den ena sidan och radium med dess
sönderdelningsprodukter å den andra och således radium och uran uppträda i
konstanta mängdförhållanden. Att så verkligen är fallet, torde numera
knappast kunna betviflas efter de samstämmiga resultaten af Mc Coy’s, Strutt’s,
Rutherford’s och Boltwood’s med fleres under de senare åren
offentliggjorda experimentalundersökningar.
Vissa skäl gjorde det emellertid a priori sannolikt, att radium icke
uppstår direkt ur uranium-x utan att mellan dem finnes åtminstone ett
metabolon af lång omvandlingsperiod. Det måste anses som en triumf
för disintegrationsteorien, att man helt nyligen verkligen lärt känna en
dylik mellanlänk mellan uran- och radiumserien i det af Rutherford’s
medarbetare Boltwood 1907 uti ett flertal uranmalmer anträffade ionium,
ett i kemiskt afseende med thorium närbesläktadt radioaktivt element,
hvars märkligaste egenskap är, att det frambringar radium. Boltwoods
iakttagelser öfver ionium hafva verifierats såväl af Hahn som af
Marckwald och Keetman.
En icke mindre viktig bekräftelse på de radioaktiva grundämnenas
omvandlingsförmåga, som utgör disintegrationsteoriens innebörd, hade
redan tidigare erhållits, då Ramsay och Soddy 1903, således kort efter
sedan nyssnämnda teori blifvit framställd, påvisade heliums uppkomst
ur radium, en upptäckt som sedermera från flera olika håll blifvit på ett,
efter allt att döma, fullt betryggande sätt konstaterad. Man jämföre
hithörande undersökningar af Curie och Dewar (1904), Deslandres (s. å.),
Himstedt och Meyer (1904—05), Giesel (1905—06) m. fl. Denna
upptäckt är af så mycket större intresse, som Rutherford och Soddy redan
1902 uttalat den förmodan, att helium vore att anse som en
sönderdelningsprodukt af de radioaktiva grundämnena, därtill föranledda bl. a.
af den omständigheten, att detta element hufvudsakligen anträffats i
uran- och thoriummineral. Ett ytterligare stöd för samma uppfattning lämnade
sedermera den ur Rutherf:s mätningar framgågna slutsatsen, att
α-partikelns skenbara massa är dubbelt så stor som väteatomens. R. har
också i öfverenstämmelse härmed förfäktat den uppfattningen, att
α-partiklarna oberoende af sin härkomst utgöras af heliumatomer med två
positiva laddningar.
Beträffande professor Rutherfords yttre lefnadsomständigheter må
följande anföras.
Ernest Rutherford föddes den 30 aug. 1871 i Nelson, en liten stad
belägen på den sydligare af de båda stora öar, som tillsammans utgöra
Nya Zeeland. Sin utbildning erhöll han först vid Nelson College i sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
