Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
Den nya analysmetoden, använd på generalprof af ett större parti,
bör vara ett godt medel för en målare, tyg- eller tapetfabrikant att precis i
de olika mönstren af sina tillverkningar med känd färgförbrukning kunna
på förhand beräkna As-halten i det färdiga fabrikatet.
Arsenikens förekomst i färgerna torde nog mest bero på
råmaterialet. Detta är ju själfklart vid de oorganiska såsom N:o 13, »pariserblått»
(berlinerblått), eller 65 (kopparoxidhydrat) o. s. v. Där följer det med
de salter, hvaraf färgerna syntetiseras; men äfven i en sådan färg som
26, »florentinerlack», där det färgande ämnet utvinnes ur en sköldlus,
och utgöres af karminsyra, utfälldt exempelvis med lerjordshydrat, har
man att söka arseniken, ej i färgsubstansen, utan i det substrat, som
bär färgen. Det är nämligen så, att hela den mångfald af
tjärfärgäm-rien — trifenylmetanfärgämnen, azofärgämnen etc. — som nu användes
äfven för att göra s. k. imitationer af de oorganiska färgerna, blott i
mindre mängd ingår i den färdiga färgen. Det organiska färgämnet
fälles nämligen ur utspädd lösning med metallsalter eller släpas med vid
utfällning af andra metallsalter eller utfälles på mikroskopiska partiklar
af samtidigt bildade oorganiska föreningar (alun + bariumklorid + soda
+ färgstoftet), hvarför det organiska färgstoftets egen As-halt spelar mindre
roll. Och då således As-halten är att söka i de oorganiska salterna,
och dessa i sin ordning till stor del hvila på fabrikationen af
svafvelsyra, som i sin ordning tages ur svafvelkisen med sin ständiga As-halt,
finnes föga hopp om att i framtiden få våra färger i regel arsenikfria.
Ur Kemistsamfundets äldre protokoll.
Af Å. G. Ekstrand.
Arsenikfrågan.
Då denna fråga genom Gr. Berglund’^ föredrag den 18 dec. 1908
(se föregående uppsats) ånyo bragts på tal, kan en kort framställning af
dess föregående behandling inom Samfundet vara af intresse.
Redan i feb. 1884, således snart nog efter Samfundets stiftande, kom
arsenikfrågan på tapeten, i det att ingeniör Alexander son redogjorde för
sina iakttagelser öfver arsenikundersökningar, han hade bland annat
funnit, att den mängd arsenik, som vore tillräcklig att framkalla den af lagen
fordrade ogenomskinliga spegeln, blott utgjorde 0,00005 gr. I den därpå
följande diskussionen påpekades i synnerhet af prof. Eosenberg flera brister
i lagen, såsom att den ej angaf något detaljeradt sätt för reagensernas
pröfning och ej heller för svafvel arsenikens utfällning och reduktion,
hvilket dock hade inflytande på resultatet. I allmänhet var man af den
åsikten, att fordringarna på arsenikfrihet i tyg, tapeter m. m. vore
alldeles för stränga, ehuru det å andra sidan vore svårt att härom göra
något bestämdt uttalande i anseende till den mycket olika
arsenikkänsligheten hos olika personer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
