Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
Också vid följande sammanträde, i mars 1884, förelåg till
diskussion frågan: äro giftstadgans föreskrifter rörande arseriikprof
tillfredsställande? och inleddes af hr A. W. Cronquist med anmärkningar mot vissa
brister i förordningen af år 1883. Så fanns ingen bestämmelse om huru
lång den ogenomskinliga spegeln skulle vara ej heller huru
ogenomskin-heten skulle bedömas, i hvilket afseende prof. Ekman gjort det mycket
lämpliga förslaget, att spegeln skulle anses ogenomskinlig, om man ej
genom den kunde iakttaga ett svart streck på hvitt papper. Därpå
redogjorde hr Alexanderson för sitt sätt att utföra arsenikundersökningar,
hvarvid han särskildt funnit prof. Ekmaris absorptionsrör af god verkan
för uppfångande af klorarsenikgasen. Tidén för Schneiderdestillationen
var omkring 25 minuter och svafvelfällningen åstadkoms med vätes
vafle-gas ej -vatten. Vid reduktionen var kolsyreströmmens hastighet af stor
betydelse, men härom liksom om tiden och sättet for destillationen,
sur-hetsgraden hos destillatet, som inverkade på svafvelarsenikens löslighet,
och mycket annat hade författningen intet att förmäla. Häri låg en af
de förnämsta orsakerna till de af olika undersökare af samma vara
erhållna olika resultaten. Prof. Ekman anmärkte, att sedan en af affärsmän
i Stockholm 1878 tillsatt kommitté hos Kungl. Maj:t anhållit att »genom
lag måtte bestämmas, huru undersökning på arsenik bor verkställas, på
det att olika utlåtanden af olika kemister och däraf härrörande
omständligheter och obehag vid författningens tillämpning möjligast måtte
förebyggas», han för sin del bestämdt förordat denna anhållan liksom han
fortfarande, vore öfvertygad, att det både ur allmänhetens, affärsmännens
och undersökningskemistens synpunkt skulle vara önskligt, att
författningen gåfve detaljerade föreskrifter för de ifrågavarande prof vens utförande.
I afseende på giftstadgans stränghet framhöll han, att man ej finge
bedöma arsenikens giftverkan blott efter mängden arseniksyrlighet utan
snarare efter möjligheten att bilda och afgifva arsenikväte. Redan
Berzelius hade sett förhållandet ur denna synpunkt, och beviset på bildning
af dylik gas från arsenikhaltiga tapeter hade här i Sverige blifvit
lämnad t för flera år sedan af prof. N. P. Hamberg. Frågan om
arsenikhaltiga varors giftighet vore emellertid ännu ej experimentellt utredd och
läkarnes åsikter därom mycket skiljaktiga, men då, enligt talarens
erfarenhet, flera framstående läkare ansåge äfven mycket små mängder arsenik
kunna medföra hälsovådliga verkningar, ansåg han ej önskligt, att
författningens fordringar i nämnda hänseende nedsattes.
Dr Setterberg sade sig hafva funnit, att vissa glassorter gifva rätt
mycket arsenik vid upphettning med soda och cyankalium.
Denna diskussion fick ett oväntadt efterspel, i det att tapetfirman
Ericsson & Köhler anhöll om protokollsutdrag öfver den förda
diskussionen, hvilket prof. Ekman för sin del afstyrkte, på samma gång han
anmälde sitt utträde ur Samfundet med anledning af mycket, som
förekommit i samband med diskussionen. Sedan afslogs tapetfirmans
hemställan såsom icke förenlig med stadgarna.
Omkring ett år härefter utkom en ny förordning om
arsenikundersökningar den 10 april 1885, men denna tog ingen annan hänsyn till de
framställda önskemålen, än att den yta af tapeter o. d., som skulle under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
