Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
billningen såsom uppfinnares lön, skulle bortfalla. Icke ens den
lyckligaste uppfinnare skulle betraktas som en öfvermänniska, som har anspråk
på belöningar för sin verksamhet efter en helt annan måttstock än den
som gäller för andra konstens eller vetenskapens arbetare, men han
skulle i ersättning äga vissheten om, att, ifall hans arbete verkligen är
värdefullt för samhället, åtnjuta en tryggad existens och erhålla medel
till fortsatt arbete.
Om salpeterkonsumtionen i olika länder.
Genom de hastiga och uppseendeväckande framsteg man under de
senaste åren häft tillfälle att bevittna i fråga om tillgodogörandet af
luftens kväfve för tillverkning af salpeter och andra kväfvehaltiga ämnen,
har intresset för dessa substanser numera blifvit synnerligen lifligt. Till
de icke få salpetermonografier, som under 1900-talet redan hunnit se
dagen, kan nu läggas ett helt nyligen utkommet arbete af professor
Konrad W. Jurisch i Berlin: »Salpeter und sein Ersatz», Leipzig 1908.
Jämfördt med åtskilliga af sina föregångare, t. ex. M. Weitz’ »Der
Chilisalpeter als Diingermttel» och A. Plagemann^ »Der Chilesalpeter»,
båda utgifna i Berlin 1905, står visserligen Jurisch^ arbete tillbaka
med afseende på den rent yttre utstyrseln, men kan till ersättning
berömma sig af en stor rikhaltighet i fråga om sakliga och statistiska
uppgifter. Härtill kommer, att det innehåller en utförlig
litteraturförteckning, hvilken sträcker sig tillbaka så långt som till 1781, då som
bekant^ Cavendich för första gången iakttog luftkväfvets syrsättning till
salpetersyra. Äfven om dessa bibliografiska uppgifter, efter hvad det
vill synas, icke kunna göra anspråk på att vara alldeles fullständiga,
hindrar detta dock icke, att Jurisch’® verk i sin helhet måste betecknas
som en nyttig och värdefull uppslagsbok icke blott öfver de i praktiken
använda salpeterarterna själfva utan äfven öfver de substanser, som på
olika områden kunna ersätta dem. Åtskilliga däri anförda data rörande
chilesalpeterns användning och salpeterkonsumtionens storlek i olika länder
äro af allmännare intresse och skola här nedan i korthet refereras.
Under den sydamerikanska salpeterindustriens tre första årtionden,
1830—1860, användes chilesalpetern nästan uteslutande till framställning
af natronkrut, svafvelsyra och salpetersyra. Då emellertid natronkrutet
på grund af sin hygroskopicitet snart befanns mindre användbart och då
tillgången på kalisalpeter vid denna tid ännu var ganska begränsad —
särskildt under nordamerikanska inbördeskriget 1861—1865 gjorde sig
bristen därpå synnerligen kännbar — började man i salpeterdistriktet
Tarapacå omsätta den därstädes erhållna natronsalpetern till kalisalpeter,
till en början med tillhjälp af tångaska (kelp eller varek).
Under årtiondet 1860—1870 utvecklade sig fabrikationen af
konversionssalpeter till allt högre teknisk fulländning. Tångaskan öfvergafs
som råämne på grund af sin växlande kalihalt och ersattes med
klor-kalium, sedan Nöllner m. fl. utredt de gynnsammaste betingelserna för
dess omsättning med natriumnitratet. Nu uppstodo de stora, delvis ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
