Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
ling. I detta fall står den enskilde uppfinnaren så godt som rättslös
gent emot sådana kautschuk-paragrafer, som t. ex. den senaste engelska
patentlagen uppställt för utnyttjandet af utländningars patenträtt i
England. Det förestår nu antagligen af den anledningen ett patentkrig
mellan England och Tyskland, som kunde undvikas på det sätt, att
engelska staten genom sitt Patent Office inkasserade tantiémen åt tyska
uppfinnare af engelska fabrikanter, och Tyskland gjorde samma tjänst åt
de engelska uppfinnare, hvilkas uppfinningar utnyttjas i Tyskland.
En anordning sådan som jag föreslagit skulle i högsta grad förenkla
granskningsarbetet, som nu utöfvas af patentbyråerna. Man bör betänka,
att hvarje inlämnad ansökan måste granskas af byråns experter, hvilka
därvid i många fall hafva ett alldeles onödigt besvär. Ty eri stor del af
dessa ansökningar äro rent af chimäriska och gälla uppfinningar, som
aldrig komma till användning. Från detta ofruktbara granskningsarbete
skulle byråns sakkunniga befrias, i det de endast skulle hafva att
värdesätta sådana uppfinningar, som faktiskt utöfvas inom industrien. Denna
värdesättning skulle icke såsom nu företagas vid skrifbordet och på grund
af pappersurkunder ensamt, utan skulle i hvarje tvistigt fall äga rum inom
själfva fabriken och efter fabrikanternas hörande.
Om en fabrik eller ett bolag nu för tiden förvärfvat patent å en
viss uppfinning, så är det faktiskt i besittning af ett monopol på
tillverkningen och kan sätta priset på varan så högt det behagar. Efter den
anordning jag tänkt mig, skulle intet monopol kunna uppstå, då hvarje
fabrik har rätt att begagna hvilken uppfinning som helst endast mot
afstående af en viss del af vinsten under vissa år till uppfinnaren. För
allmänheten vore alltså detta system det fördelaktigaste.
Den viktigaste fördelen vore likväl att de män, som sysselsätta sig
med uppfinningsverksamhet — jag säger »män», ty uppfinningsgåfvan
är en helt och hållet manlig egenskap, det finnes inga kvinliga
uppfinnare — finge arbeta i rö på sina uppgifter och offentliggöra sina
resultat utan att behöfva hålla dem hemliga, vissa om att, ifall en
uppfinning duger till något och kommer till användning, så erhåller
uppfinnaren genom statens förmedling en ersättning proportionell mot
uppfinningens nyttighet. Han lösgores alltså från allt beroende af finansmännen
och bolagen såsom mellanhänder.
Staten skulle hafva rätt att bestämma tids- och värdegränsen för
tantiémen. Därvid kunde antingen den nuvarande tidsgränsen
behållas eller också kunde tantiémen utgå under uppfinnarens lifstid och
i händelse af dödsfall minst 15 år. Det vore önskligt att hafva klara
och enkla regler för dylik lagstiftning, och att följaktligen tantiémens
storlek utgjordes af lika stor procent af vinsten af hvarje uppfinning.
Jag antager., att denna procent icke skulle sättas särdeles hög, men att
det likväl kan behöfvas att sätta en öfre värdegräns för den del af
densamma, som uppfinnaren direkt erhåller. Öfverskottet skulle antingen
användas till att vidare utveckla uppfinningen eller, vid mycket höga
vinster, kapitaliseras för ändamålet, och det följer af sig själf, att
uppfinnaren skulle hafva företrädesrätt att använda de sålunda afsätta medlen
till vidare undersökningar. De lysande chancer, som nu hägra för in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
