Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
I m a sk ingjord t papper äro fibrerna till sin längdriktning i ett
öfvervägande antal lagrade i en bestämd riktning (papperets
maskinriktning, d. v. s. i den riktning, som pappersmassan i vått tillstånd rört
sig på viran i pappersmaskinen). I maskinriktningen företer papperet
större afslitningslängd och gnuggningsmotstånd, men mindre tänjbarhet
än i tvärriktningen. Vid handgjordt papper framträder i mindre grad
bestämd lagring hos fibrerna, hvarför ock hållfasthetsegenskaperna i olika
riktningar föga differera.
Olika fibersorter förläna papperet olika egenskaper. Lumpfibrer
gifva i främsta rummet utmärkta hållfasthetsegenskaper, men är detta
äfven olika, beroende på lumpens kvalitet och förarbetning. Så gifva
gamla, nötta eller genom kemisk inverkan illa åtgångna lumpfibrer,
hvilka liksom förlorat sin spänstighet, klen styrka åt papperet. Prima
lumpfibrer besitta i högre grad goda hållfasthetsegenskaper än öfriga
fiberslag. Godt lin anses vara det allra
finaste materialet, men bomull står
föga efter.
Olika arter af cellulosafibrer kunna
anses sinsemellan tämligen jämställda
i hållfasthetsafseende. Jute torde dock
stå främst bland dessa. — Efter
sulfatmetoden framställd cellulosa är
smidigare och mjukare än sulfitcellulosa,
antagligen beroende på den mindre
hartshalten. Cellulosan ger i allmänhet
mjukare papper än lumpen.
Bland, träartade fibrer (grupp III)
kunna alla utaf de vanligast
förekommande gifva mer eller mindre starkt
papper.
Slipmassan gifver dålig hållfasthet och ligger detta i sakens natur,
då den egentligen, som sagdt, ej består af fibrer utan af smärre
trä-splittror, hvilka äro korta, föga filta sig och sakna smidighet. Som
sammanhållande stomme i papper af slipmassa ingår därför vanligast en
portion af cellulosa.
Samtliga fiberslag kunna, allt efter den kemiska behandling, för
hvilken de varit utsatta vid tillverkningen, vara mer eller mindre blekta
och i följd däraf hafva mer eller mindre rent hvit färgton.
Med afseende på hållbarheten hafva papper af lump visat sig kunna
bestå under århundraden. Cellulosafibern, såsom tillkommen först under
1800-taletg senare hälft, har ännu haft för kort tid på sig för att ha
hunnit bestå detta prof, men finnes ingen anledning till att antaga, att
detta för pappersfabrikationen så ytterst viktiga material icke skulle
komma att i likhet med lumpfibern visa sig hållbart i hundratals år.
Trä- och träartade fibrer däremot hafva befunnits vara föga hållbara,
och hvar och en torde ha iakttagit, huru snart tidningspapper gulna
och blifva sköra. De flesta nutida tidningar torde väl också orn en
hundra år knappast tåla handtering. Beklagansvärdt är det, att detta
Fig. 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
