Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
100°—175° är obetydlig men däremot ganska stor vid de följande. Det
synes vara en allmän regel, att vid en tjära med hög eg. vikt hafva
icke endast tjärornas olika fraktioner höga eg. vikter, utan äfven de
i fraktionerna ingående kropparne, såväl de indifferenta som de af
feonolkaraktär.
Umeådaltjära.
Om vi se på de i tabell 2 upptagna analyserna af Umeådaltjäror,
så finna vi, att de fina märkena hafva lägre fraktion öfver 240° än de
grofva med resp. 38.7 och 43.5 % mot 48.5 och 57.3 %. Fina tjäran
n:r 6 har visserligen en rätt hög hartssyrefraktion, som närmar sig en
grof tjäras, men den har å andra sidan en synnerligen låg beckhalt.
Samma förhållande som jag funnit med afseende på fraktionen öfver 240°
visar sig äfven i de af Klason, Köhler & Friedemann undersökta tjärorna.
Fraktionen 175°—240° uppvisar en alldeles bestämd regelbundenhet, i
det den vid de fina tjärorna i medeltal är 31 % och vid de grofva
ungefär 22 %. Fraktionen 100°—175° är vid alla daltjärorna låg och nära
konstant med ett omkring 19 liggande värde. Om det undersökta
materialet tillåter att draga bestämda slutsatser, skulle fraktionsanalysen
således vara i stånd att säkert kunna afgöra, om en Umeådaltjära är att
anse som en fin eller grof sådan. Det ligger i sakens natur, att den
ordinära tjäran får en mera vacklande karaktär.
Jag behöfver knappast påpeka, att de här som karaktäristika
angifna fraktionsprocenten icke kunna väntas stämma med stor noggrannhet.
Om t. ex., som vid tjäran n:r 9, fraktionen öfver 240° är enormt hög,
så måste detta gifvetvis nedtrycka såväl 100°—175° som 175°—240°
under dessa fraktioners medelvärde. Principiellt ändrar det ju icke den
påvisade regelbundenheten, och en enda blick på tabellen 2 visar
fackmannen genast, att om fraktionen öfver 240 ° icke varit så mycket större
vid denna grofva tjära än vid de andra, så skulle de båda fraktionerna
100°—175° och 175°—240° hafva haft de normala medelvärdena. De
nämnda regelbundenheterna kunna äfven uttryckas så, att proportionen
mellan fraktionerna 175°—240° och 100°—175° vid alla Umeådaltjäror
är, så långt som fraktionsanalysens egen ofullkomlighet möjliggör det,
nästan konstant, dock så, att proportionen är större vid de fina än vid
de grofva tjärorna. Det skenbara undantaget vid tjäran n:r 9 försvinner då.
Samma förhållande som Umeådaltjärorna visa äfven de af töre
framställda milugstj ärorna.
Ugnstjäror.
Dessa visa stor omväxling i fraktionsfördelningen och tjärornas eg.
viktsförhållanden. Alla hafva en mycket större fraktion, 100°—175°, än
Umeådaltjära. Fraktionen öfver 240° är mycket mindre än vid de
sistnämnda men ofta större än vid andra daltjäror. Beckhalten är, då
tjäran fritt afrunnit, större, och då hon afgått gasformigt, åtminstone
nästan alltid, mindre än vid daltjärorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
