Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
Förhållandet mellan kolbindningsvärmet (spänningen) och
motsvarande totala aflänkning svinkel uttryckes genom rationen: 0.3, då — såsom
fallet är med den dubbla och 3-dubbla kolbindningen —flere än l
valens-bindning, resp. l valensaxel hos hvarje kolatom, samverlca vid bindningens
uppkomst. t
Samtidigt anser jag mig genom ofvanstående utredning hafva visat,
att riktigheten af såväl den enkla som den dubbla och 3-dubbla
kolbindningens af mig tidigare härledda värmevärden:
w^.^max.J^S.e Kai., w2 = 32.4 Kal. och w3 = 61.2 Kai.
genom spänningarnas ofvan påvisade konstanta förhållande till motsvarande
valensaflänkningar erhållit en ny, mycket värdefull, bekräftelse.
Då det är min afsikt att ganska snart publicera en utförlig
framställning af spänningsteoriens tillämpningar på de isocykliska kolvätena,
så förbehåller jag mig tillsvidare den fortsatta bearbetningen — på
termo-kemisk väg — af äfven detta område.
Stockholm i augusti 1909.
Elementer och elektroner.
Af Sir William Ramsay.
Kel af Å. G. E.
Vid sammanträdet i Chemical Society den 29 mars i år höll Ramsay
vid presidiets nedläggande ett föredrag om ofvanstående ämne.
Redan förra året visade förf., att elektronerna* atomer af negativ
elektricitet, hafva själfständig tillvaro och äga massa, hvadan de måste
uppfattas som materia med samma rätt, som de vanliga grundämnena;
katodstrålarna hafva bevisats vara identiska med de radioaktiva ämnenas
/?-strålar, hvilka, alldeles oberoende af deras ursprung, hafva
tillnärmelsevis samma massa, omkring YIOOO af väteatomens. Elektronernas
skenbara massa är visserligen beroende af deras hastighet, men de antagas
dock vara af samma natur som vanliga atomer.
När en metall förenas med en metalloid, när t. ex. natrium
förbrännes i klorgas till vanligt koksalt, så lösgöres en elektron från
natriumatomen, med hvilken den förut var förbunden till metalliskt
natrium, och bildar i stället ett band mellan natrium- och kloratomen. Från
denna synpunkt kan metallen natrium ej längre betraktas som ett
element utan blir en förening mellan natriumjon och elektron. När vanligt
salt löses i vatten och joniseras, förblir natriumjonen jämförelsevis
oberörd af klorjonen, båda äro omgifna af ett större antal vattenmolekyler,
utöfva sitt eget osmotiska tryck, sin säregna fryspunktssänkning och
kokpunktshöjning, med ett ord, förhålla sig som om de vore fristående
molekyler. Enligt denna uppfattning inträder det verkliga elektronbytet
under reaktionen mellan natrium och klor. Lösningen i vatten,
hvarigenom beståndsdelarna i klornatriummolekylen skiljas åt, gör det möjligt
att upptäcka dessa beståndsdelar, nämligen natrium- och klorjonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
