Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
dium är 118 cal. i timmen. Rutherford har visat att emanationen med
dess hastigt aftagande omvandlingsprodukter RdA., RdB och RdC vid
öfvergången till den långlifvade RdD utveckla en värmemängd, som
utgör omkring 3/4 a^ den, som radium utvecklar, och utan tvifvel är hvarje
särskild förändring beledsagad af en bestämd värmeförlust. Alla dessa
ämnen äro således endotermiska.
För några år sedan utfördes af förf. och Spencer några försök på
det sättet, att plattor af olika elementer lagda öfver ett elektroskop
belystes med ultraviolett ljus. Plattorna utvecklade elektroner men i olikn
förhållanden; de mer elektr opositiva metallerna hastigare än de mer
negativa. Thomson har också visat, att kalium afger elektroner, och
Fleming att den flytande legeringen mellan kalium och natrium gör så vid
belysning. Att många föreningar äro ljuskänsliga, är väl bekant,
framför andra de i fotografien använda haloidsalterna af silfver; dessa bildas
genom en exotermisk reaktion och deras sönderdelning förutsätter därför
en absorption af energi, härrörande från ultravioletta Ijasvågor. Ett
liknande fall af kemisk förändring, som framkallas af ljuset, inträffar också,
när atmosfärens kolsyra och vattenånga absorberas af växterna och
under inverkan af solljuset förvandlas till kolhydrater och andra komplexa
molekyler. Här hafva vi åter ett exempel på magasinering af
ljusvågornas energi, och förändringen är endotermisk.
Emellertid saknas ej exempel på att exotermiska kemiska
förändringar befordras af ljuset. Väte och klor inverka mycket långsamt på
hvarandra i mörkret men med explosionsartad hastighet under det
violetta eller ultravioletta ljusets kraftiga katalys. Någon allmän regel kan
således ej uppställas, i några fall framkallas endotermiska, i andra fall
exotermiska förändringar genom ljusvågorna. Med kännedom om att de
radioaktiva elementerna förvandlas till andra elementära former af
materia i och med utveckling af elektroner (ibland också af ö-strålar) måste
man draga den slutsatsen, att, hvarhelst elektroner utvecklas, där pågår
förändring från en form af element till en annan. De radioaktiva
ele-menternas sönderfallande är en exotermisk förändring, men, när andra
elementer sönderfalla under ljus vågornas inverkan, kan det, att döma
från analogien med ljuskänsliga föreningar, ske med eller utan
energiutveckling. Lenard är dock böjd att anse, det sönderfallandet af
elementer alltid är en exotermisk process.
Medan de vanligare och just därför mera stabila elementerna äro
svåra att spränga sönder i anseende till den enorma energimängd, som
fordras därtill, sönderfalla de radioaktiva ämnena af sig själfva och
förlora därvid energi.
Enär energiens märkbara effekt är proportionell icke blott mot dess
totala mängd utan också mot dess intensitet och denna är nära
förbunden med dess koncentration, så kan man vänta, att, liksom den
elektriska energiens koncentration till den obetydliga ytan af två
platina-trådar satte Humphry Davy i stånd att sönderdela alkalierna, man också
genom starkt koncentrerad energi skall kunna förändra ett element till
ett eller flera andra.
I en afhandling i Träns. 1909, 95,28-8 har Egerton påvisat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
