Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
terial använde Dr Heraeus bergkristall, men som denna är dyr, har mail
sökt billigare utgångsmaterial och funnit ett sådant i en ren sand med
99.5 % Si02. Man har försökt att använda elektriska ljusbågsugnar, men
de ha ej visat sig lämpliga, enär det är svårt att reglera temperaturen
och man riskerar, att smältan blir förorenad af flittror, som af sprängas
från elektroderna. Med motståndsugnar, hvari kol eller grafit användes
som motståndsmaterial, erhölls tillfredsställande resultat. De
temperaturgränser, inom hvilka man måste hålla sig vid kvartsens smältning i
dessa ugnar, äro mycket trånga, enär den temperatur, vid hvilken
kisel-syran reagerar med kolet under bildning af karborundum ligger föga
öfver den för kvartsens bearbetning nödvändiga. Kiselsyrans flyktighet
har äfven vållat en del olägenheter, ty den förgasas redan vid
temperaturer strax ofvan smältpunkten. Så har exempelvis Dr Heraeus med en
knallgaslåga på en timme förgasat 20 gr SiO2. Gasen kondenseras till
hvitt, flockigt mjöl.
Svårigheten att finna ett tillräckligt svårsmält och
motståndskraftigt ugnsmaterial är öfvervunnen genom att därtill använda
kvartssanden själf. Denna är därtill ganska värmeisolerande. Klart är, att
härigenom smältans yttre partier blifva endast sintrade och porösa, men detta
kan afhjälpas genom un efterföljande förglasningsprocess.
Kvarts smälter vid c:a 1700°. Själfva smältpunkten är ej distinkt
utan öfvergången i flytande form sker mera successivt. Vid 1350° har
man flera timmar evakuerat kvartskärl, utan att deformering inträffat.
Vid 1500° börjar kvartsglas blifva plastiskt och måste upphettas till c:a
2000° för att kunna bearbetas.
Äfven vid mycket höga temperaturer blir kvartsen ej lättfluten utan är
till konsistensen lik tjock tjära. Den höga viskositeten hindrar
kvartsglaset att blifva genomskinligt, ty då större kvantiteter smältas på en gång,
och luft inneslutes som små blåsor, kunna dessa ej stiga upp till ytan.
I smält, plastiskt tillstånd kan emellertid kvartsen formas till föremål
både genom blåsning, gjutning och pressning. Så har exempelvis däraf
dragits 60 fot långa och än längre Ve""8 ror- ^or närvarande
nedsmältas c:a 70 skålpund åt gången, men det är sannolikt, att chargernas
storlek snart skola betydligt ökas. Efter formningen skäras och slipas
föremålen, och har på grund af materialets hårdhet speciella metoder måst
utarbetas härför.
l jämförelse med glas och porslin äro kvartsglasföremål ganska sköra
för slag och stötar, men tåla i stället i hög grad temperaturväxlingar utan
att spricka. Mot inverkan af kemikalier förhåller sig kvartsglas i
allmänhet lika som glas och porslin och är i vissa fall mera
motståndskraftigt. Ett stycke af en kvartsdegel kokades tre timmar i stark
natronlut utan att förlora mera än 0.059 gr. i vikt. Några af de tunga
metallernas oxider angripa kvartsglaset. Om kopparoxid exempelvis
glödgas i kvartsglasdegel, så får dess insida ett brunt öfverdrag, som ej
utlöses af syror, men väl kan bortkokas med alkali. Efter glödgning äro
kvartskärl lika konstanta i vikt som porslins- och platinakärl. Så
förlorade en kvartsdegel efter dagligt bruk i tre månader endast 0.054 gr.
i vikt, medan en platinadegel af samma storlek minskade 0.112 gr. eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
