Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
angående katalytiska processer, åt hvilka han sedermera ägnat största delen
af sitt arbete. — Katalytisk kallas efter Berzelius en sådan kemisk process,
vid hvilken ett eller flera af de för processen nödvändiga reagentierna ej
förbrukas genom processen. En sådan process är exempelvis stärkelses
eller rörsockers omvandling till enklare sockerarter (hexoser), hvilken
process fodrar närvaro af en syra, som dock förefinnes i lika mängd efter
processens slut som vid dess början. De katalytiska processerna äro af den
största betydelse i praktiken, de flesta kemiska lifsprocesser, t. ex.
matsmältningen och många storindustriella fabrikationer t. ex.
svafvelsyreframställning, tillhöra denna grupp af kemiska förlopp.
Då russifikationen började att alltmer gripa kring sig i
östersjöprovinserna, sökte sig Ostwald därifrån och hade lyckan att bli kallad till
professor i fysikalisk kemi vid det sedan medeltiden frejdade universitetet i
Leipzig (1887). Han afslutade här sin grundläggande lärobok i allmän
kemi (1885—88), hvartill han redan i Riga samlat hufvudmaterialet och
hvari han sammanfört och systematiskt-kritiskt bearbetat de i ofta föga
tillgängliga skrifter spridda meddelandena om fysikaliskt-kemiska arbeten.
En förkortad upplaga däraf är »Grundriss der allgemeinen Chemie» (1889),
hvilken utgått i 4 upplagor på tyska och öfversatts till franska, ryska och
engelska språken. Han grundade den nya tidskriften »Zeischrift fur
physi-kalische Chemie» (1887) som blef det centrala organet för publicerande af
den nya vetenskapens rön och grundade ett nytt laboratorium, till hvilket
unga ämnessvenner strömmade in från alla världens länder för att taga del
af de nya omstörtande läror, som buro namn af »teorien för utspädda
lösningar» och »den elektrolytiska dissociationsteorien» hvilka kort förut blifvit
grundade af van’t Hoff och Arrhenius och i Ostwald funno den ifrige
för-kunnaren. De talrika motståndarne höllos i en ständig skräck genom de
gnistrande kritikerna af O. i hans tidskrift. Så kämpade sig de nya
åsikterna hastigt till seger, det gamla laboratoriet blef för trångt, ett stort nytt
palats byggdes för undervisningen af de alltmera tätnande lär j
ungaskarorna. Ostwald hade bidragit till det stora genombrottet ej endast genom
sitt kraftiga organisatoriska och undervisningsarbete, till hvilket hans
talrika, i pedagogiskt afseende mönstergilla läroböcker må räknas, utan ock
genom ett flitigt undersöknings-arbete och vetenskapligt författarskap.
Han grundlade också tidskriftsserien »Klassiker der exakten Wissenschaften»
(1889) och »Deutsche elektrochemische Gesellschaft» (1894) numera
»Bunsen-Gresellschaft», hvars ordförande han var till 1898.
Då de nya åsikterna vunnit en praktiskt taget fullständig seger vid
midten af 1890-talet, förlorade de till stor del sin dragningskraft för den
efter nya strider ständigt törstande ledaren. Han kastade då in sitt arbete
på en mot den kinetiska värmeteorien riktad uppfattning af värmeläran,
hvilken kallas »energetik», och han utgaf den uppseendeväckande
stridsskriften »Die Uberwindung des wissenschaftlhhen Materialismus», som han
utlade i ett föredrag vid naturforskarmötet i Lubeck 1895. På dessa nya
fälttåg lyckades han väl rycka med sig en del hänförda lärjungar, men hans gamla
medkämpar förhöllo sig främmande och stundom starkt afvisande (särskildt
L. Groltzmann),. Dessa arbeten förde honom öfver till naturfilosofien och
han grundade »Annalen der Naturphilosophie» (1901) samt utgaf ett år se-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
