Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
ningen c, hvarur konstanten N kan beräknas. Perrin har vid olika försök
erhållit följande värden: 73, 68, 77 och 56.1022, således inom försöksfelen
samma värde på N som förut vid de föregående helt och hållet olikartade
undersökningarna. Härmed kan man anse den Einsteinska, teorien
verifierad och därmed också hypotesen om den translatoriska energiens lika
fördelning.
Under förutsättning, att medelenergien hos den translatoriska rörelsen
är lika med medelenergien hos den rotatoriska, har Einstein härledt en med
formel (3) analog formel, hvilken tillåter en uträkning af N ur observationer
af kornens rotation. Perrin lyckades göra likformiga emulsioner af mastix
med mycket stor kornradie (11,5 //), dessa stora korn medgåfvo en god
bestämning af rotationsrörelsen, hvarvid erhölls N — 65.1022.
Således: den molekularkinetiska teorien för den -Brownska rörelsen är
verifierad i alla sina konsekvenser, och vidare det kvantitativa studiet af å
ena sidan fördelningen af kornen i en emulsion och å andra sidan
rörelsehastigheten hos den Browriska, rörelsen ha ledt till samma värden på den
Avogadro’ska konstanten, den viktigaste konstanten i hela molekylarteorien,
Det kan vara intressant att jämföra dessa värden med på andra sätt erhållna.
Hvarje en värdig gram-j ön bär en elektrisk laddning af 96,500 Coulomb.
Beteckna vi en enda jons laddning med e, ha vi N.e = 96,500 Coulomb.
Kan nu e mätas, kunna vi uträkna N. Af Townsends undersökningar
framgår, att jonladdningen vid elektrolys är densamma som hos joniserade gaser.
Den första noggranna uppmätningen af e utfördes af Wilson på följande
sätt: Man mäter på något af de vanliga sätten den laddning per ccm., som
finnes i form af joner i en joniserad gas. Detta ger n.e (n = antalet joner
per ccm.). Antalet joner kan nu mätas sålunda: För att måttligt
öfver-mättad vattenånga skall kunna kondenseras fordras närvaro af
kondensa-tionscentra, dammpartiklar eller joner. Utfäller man i ett kärl med
joniserad gas en känd mängd vattenånga, bildar hvarje jon ett centrum för en
vattendroppe, dropparnas storlek kan beräknas ur deras fallhastighet enligt
StoJces’ formel, och då mängden utfälldt vatten är bekant, kan dropparnas
antal beräknas. Innehåller nu hvarje vattendroppe blott en jon, känna vi
således n, och e kan nu beräknas. Denna förutsättning är emellertid ej
fullt riktigt, låter man dropparna falla under inflytande af ett elektriskt fält,
ser man det laddade molnet af vattendroppar dela sig i två eller tre moln
med olika hastighet, svarande mot laddningar, som förhålla sig till
hvarandra som l, 2 och 3: några droppar innehålla således flera joner. En
korrektion kan emellertid införas, om man ena gången mäter fallhastigheten
under inflytande af ett elektriskt fält och andra gången under blott tyngdens
inverkan. På detta sätt erhålles värdet 90.1022. Denna metod är förenad
med stora experimentella svårigheter, den lider af den felkällan, att
dropparna afdunsta något under fallet.
Rutherford har utarbetat en metod, hvilken möjliggör att på ett
känsligt elektroskop iakttaga passagen af en enda .alfa-partikel in i ett lämpligt
observationskärl. Genom att iakttaga de plötsliga utslagen på
elektrometer-nålen kan man på detta sätt räkna antalet alfa-partiklar, som utslungas af
l gram radium på en sekund. Härvid har erhållits talet 3,4.1010. Detta tal
kan nu på flera olika sätt användas för beräkning af N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
