Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
I Svensk Kemisk tidskrift för år 1905, s. 168 o. ff., lämnade jag
en kort jäniförande öfversikt öfver kiselns och kolets kemi. Jag sökte
bl. a. visa, att några af de för kolet karaktäristiska egenskaperna, som
till stor del betinga den organiska kemiens stora omfattning och nästan
obegränsade utvecklingsmöjligheter, om ock l mycket rudimentär form
återfinnas hos dess närmaste släkting bland elementerna: kiseln. De
hittills framställda, till antalet ej så få siliciumföreningar, hvilka äga en
med kolföreningar analog konstitution, kunna lämpligen klassificeras i två
grupper: organoida och organiska. Till de förra räknas kiselföreningar
med andra element än kol men med strukturella likheter med kända
organiska ämnen. De senare utgöra, som namnet antyder, organiska
föreningar, hvari en eller flere kolatomer kunna tänkas substituerade med
lika många atomer Si.
De organoida Silicium föreningarnas för närvarande ganska ringa
antal och deras rätt väsentliga olikheter i förhållande till sina
motsvarigheter bland kolföreningarna, så i egenskaper som reaktionssätt, gör det
utan vidare klart, att någon med den organiska kemien analog kiselkemi
icke är att befara. Däremot torde den siliciumorganiska kemien ännu
vara ett jämförelsevis fritt fält för forskningen. Under den tid, som
förflutit, sedan jag sist berörde detta ämne, hafva rätt omfattande arbeten
utförts på området, och jag tänker därför i det följande lämna ett
kortfattadt referat af några af dessa undersökningar, hvilka möjligen kunna
påräkna ett allmännare intresse.
Organoida Silicium/oreningar.
Silicium ger som bekant en väteförening af samma typ som metan,
SiH4 och CH4 äro båda gaser, kondenserbara till vätskor med låga
kokpunkter resp. — 116° och 164° vid atmosfärstryck. Silicimetan eller
Silikan, som det också plägar benämnas, erhållet genom inverkan af
syror på magnesiumsilicid, Mg2Si, är själfantändligt i luften, under det
att gasen framställd enligt andra metoder icke förhåller sig på detta
sätt. Sj älfant ändlighet en i förra fallet måste tydligen förorsakas af
någon främmande inblandning, liksom en ringa mängd P2H4 förlänar
PH3 samma egenskap, I syfte att undersöka hvilken förorening, som
ingick i det själfantändliga SiH4, kondenserade Moissan och Smiles1
(1902) gasen medelst flytande luft och fraktionerade
kondensationsprodukten. Sedan rent SiH4 förgasats, återstod en liten kvantitet vätska
med Kp. + 56°, som vid analys visade sig hafva sammansättningen
Si2H6. Detta skulle sålunda vara ett mot etan svarande Silicietan. Det
var själfantändligt i luften och visade sig för öfrigt gentemot diverse
reagens ganska aktivt i motsats till det mycket indifferenta etanet.
Emellertid har fransmannen Lebeau1 år 1909 upprepat Moissans och Smiles
Nyaij-e undersökningar öfver kiselns kemi.
Af Artur Bygdén.
Compt rend. 134, s69, 1549. 2 G. r. 148, 43.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
