Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
undersökning och utom SiH4 isolerat en vid vanlig temperatur gasformig
förening med Kp — 7°, hvars gastäthet och sammansättning stämma
med formeln Si2H6. Han anser, att den af de båda nyssnämnda
fors-karne erhållna produkten möjligen kan hafva varit något annat högre
siliciumväte eller en blandning af sådana. Det är väl också troligt, att
den af Lebeau beskrifna föreningen verkligen har den angifna
sammansättningen. Kokpunktsdifferenserna mellan å ena sidan SiH4 och Si2H6,
å den andra CH4 och C2H6 blifva härigenom mera sannolika resp. 109°
och 80° (i annat fall 168° och 80°). Att tillskrifva olikheten i de båda
med formeln Si2H6 belagda produkterna någon slags isomeri är väl ej
gärna tänkbart. Sådan uppträder ju hos kolvätena af metanserien först
i och med butan C4H10. Af. denna series Siliciumväten har man sålunda
tills vidare endast lyckats finna de två lägsta homologerna, och i sin
tydliga obenägenhet att bilda dylika föreningar skiljer sig kiseln alltså
ganska afsevärdt från kolet. Lebeau erhöll äfven en ringa återstod af
en vätska, hvars sammansättning han antar vara Si2H4. Bekräftas detta
antagande, skulle äfven etylenserien vara representerad bland kända
Silicium väten.
Substitueras väteatomerna i CH4 med klor, erhåller man som
bekant successivt följande derivat: Metylldorid CH3C1, Metylenklorid CH2C12,
Kloroform CHC13 och Koltetraklorid CC14. Siliciumföreningar af de två
sistnämnda typerna, alltså SiliciTclorojorm SiHCl3 och Siliciumtetraklorid
;SiCl4, hafva sedan länge varit kända; äfven analoga brom-, jod- och
fluorderivat äro framställda. Kiselns motsvarigheter till de två öfriga
mellan-produkterna, CH3C1 och CH2C12, hvilka förmedla öfvergången mellan CH4
och CC14, hafva först år 1909 blifvit bekanta. Enligt den vanliga
metoden framställes SiHCl3 genom att leda HCl öfver amorf eller
kristalliserad Si vid jämförelsevis lindrig glödgning. Genom kondensation af de
vid denna reaktion bildade produkterna medelst flytande luft och
fraktionering af den erhållna vätskan lyckades Besson och Fournier,* två
franska forskare, isolera äfven Silicylklorid, SiH3Cl, och Silicylenklorid,
SiH2Cl2, hvilka antagligen till följd af sin lättflyktighet tidigare blifvit
förbisedda. Den förra kokar nämligen vid — 10°, den senare vid + 12°.
De äro båda i vätskeform lättrörliga och färglösa samt sönderdelas af
alkalier under vätgasutveckling. I gasform bilda de med luft explosiva
blandningar. I och med dessa märkliga föreningar har man sålunda
fått en serie, hvars motsvarighet inom den organiska kemien är af
fundamental betydelse, på ett synnerligen vackert sätt kompletterad för ett
med kolet närbesläktadt grundämne. Analogin blir så mycket
intressantare, som just en af de för kolet mest utmärkande egenskaperna
återspeglas i dessa siliciurnföreningar, nämligen förmågan att vid samma
atom samtidigt binda andra atomer eller atomgrupper af motsatt kemisk
karaktär, t. ex. i detta fall väte och halogen.
Omstående tabell visar kokpunkterna och kokpunktsdifferenserna
(i horisontal och vertikal led) för de i dessa parallellserier ingående
komponenterna.
1 C. r. 148, 555.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
